Stridens skönhet och sorg 1915 : första världskrigets andra år i 108 korta kapitel

Stridens skönhet och sorg 1915 är den andra delen av fem om det första världskrigets historia - en bok för varje krigsår. Genom att utgå från högst verkliga människoöden, i de flesta fall okända personer vars liv fallit i glömska, har Peter Englund hittat ett nytt sätt att skriva historia. Här får vi detaljskarpa närbilder från de allt brutalare bataljerna på väst- och östfronten, samt från de  mindre kända krigsskådeplatserna i Afrika, Mesopotamien, Italien och Balkan. Samtidigt är det som sker i vardagen och hemmet centralt; hur kunde människorna uppfyllas av och förlora sig i det största och mest destruktiva krig världen dittills skådat, 1900-talets urkatastrof?

Kraftigt utökad utgåva med nyritade kartor samt ett stort antal fotografier, varav de flesta aldrig visats förut.

Följ arbetet med bokserien och läs nyskrivna texter på Peter Englunds blogg Stridens skönhet och sorg. www.stridensskönhetochsorg.se

 


 

"Lika storslaget som mänskligt rörande ... Som den lysande stilist och kunnige historiker han är levandegör Englund detta krig som få andra har gjort det, från begynnelsens aningslösa iver till monotoni och krigströtthet."
Anna Rudberg -W, Corren

"Englunds bragd med de här böckerna är att han räddar minnet av alla dessa människors individualitet ut ur krigsmaskineriets obönhörliga tvångskollektivisering. Han finner och gestaltar den mänskliga skönhet som striden utplånar ... Jag var orolig för hur Peter Englund skulle kunna övervinna krigets enformighet. Han lyckas genom att framhäva enkla händelser som berörde enskilda människors känslor och fantasier. Och han gör det med en språklig varsamhet som avslöjar respekt och inlevelseförmåga. Några av hans gestalter flimrar lika vackert som gamla svartvita stumfilmer. Alla läsare hittar sin egen oförglömliga. Min är den privilegierade Laura de Turczynowicz, rädd för både åska och möss, som hamnar mitt i Östfronten. Hennes man försvinner, maten tar slut och barnen blir sjuka. Till sist lyckas hon fly till USA. Hon blir så verklig att jag vill greppa mobilen och ringa."
Per Wirtén, Expressen

"Peter Englund är en mästare i att fånga både tiden, människorna och skeendet. Han kommer de många huvudpersonerna riktigt nära under bokens gång. En extra eloge också för att han lyckats att få med så skilda typer av människor, både vad gäller nationalitet, kön, ålder och inställning ... Många av de som får komma till tals här börjar bli gamla bekanta nu för de som läste förra årets bok. De blir sällsynt levande när vi får möta dem igen. Segervissheten och tron på ett kort krig har börjat gå över och berättelserna handlar om att överleva, om allt det elände kriget fört med sig. Så mycket "skönhet" är det inte längre."
Björn G Stenberg, Upsala Nya Tidning

"Styrkan i Englunds underifrånperspektiv är närheten till historiens små aktörer och troheten mot deras synvinkel. Det som förloras i sammanhang och överblick tas igen i närbild och skärpa. Den konventionella krigsberättelsens slitna byggstenar, som sänkningen av Lusitania, skymtar här endast förbi som ett av många spår. Varje individ ser bara sitt lilla frontavsnitt. Men berättargreppet tillåter var och en att förbli huvudpersonen i sitt eget krig, varav inget är det andra likt ... 108 dagsrapporter hade kunnat göra greppet enahanda i längden, men den stilistiska skickligheten och människoödena fångar en. Man lär känna personerna, fäster sig vid vissa, lider med dem, hoppas de ska överleva. På nyårsafton frågar jag mig oroligt med Vera Brittain, som precis förlorat sin fästman Roland i strid, var de alla ska vara - och om de alla fortfarande ska vara - vid den här tiden nästa år. I bokens inledning citeras Frederic Manning: "En människa må rasa mot kriget; men kriget med dess myriader ansikten kunde alltid vända mot honom ett som var hans eget." Och det är just det konst låta oss stå ansikte mo