”Rapsodija u vremenu” (Rapsodi i tiden) är en poesisamling av minnen, hopp och inre styrka – en intim poetisk dagbok skriven av en kvinna som har genomlevt olika skeden i livet utan att förlora tron på människan, skönheten och hoppet. Genom mer än femtio dikter skapar Enisa Popović Čengić en sammanhållen lyrisk helhet där hembygden, barndomen, kriget, exilen, Sverige, familjen, naturen och den ständiga strävan efter inre frid vävs samman. Samlingens mest framträdande kännetecken är dess självbiografiska uppriktighet. Det lyriska jaget döljer varken sina rädslor, tvivel eller sin längtan, men ger aldrig efter för hopplösheten. Även när dikterna handlar om förlusten av hemmet, tidens obevekliga gång eller människans grymhet lämnar de alltid utrymme för försoning och en orubblig tro på det goda. Stilistiskt skriver Enisa Popović Čengić på fri vers och använder ett rikt bildspråk, personifikationer och symbolik. Broar, huset, skogen, floden, havet, stjärnorna, fåglarna och tiden är inte enbart naturmotiv, utan bär också på djup emotionell och filosofisk innebörd. Ibland bryter författaren medvetet upp syntaxen och rytmen, vilket skapar en känsla av inre monolog och medvetandeström och förstärker textens omedelbarhet.

”Rapsodija u vremenu” (Rapsodi i tiden) är en poesisamling av minnen, hopp och inre styrka – en intim poetisk dagbok skriven av en kvinna som har genomlevt olika skeden i livet utan att förlora tron på människan, skönheten och hoppet. Genom mer än femtio dikter skapar Enisa Popović Čengić en sammanhållen lyrisk helhet där hembygden, barndomen, kriget, exilen, Sverige, familjen, naturen och den ständiga strävan efter inre frid vävs samman. Samlingens mest framträdande kännetecken är dess självbiografiska uppriktighet. Det lyriska jaget döljer varken sina rädslor, tvivel eller sin längtan, men ger aldrig efter för hopplösheten. Även när dikterna handlar om förlusten av hemmet, tidens obevekliga gång eller människans grymhet lämnar de alltid utrymme för försoning och en orubblig tro på det goda. Stilistiskt skriver Enisa Popović Čengić på fri vers och använder ett rikt bildspråk, personifikationer och symbolik. Broar, huset, skogen, floden, havet, stjärnorna, fåglarna och tiden är inte enbart naturmotiv, utan bär också på djup emotionell och filosofisk innebörd. Ibland bryter författaren medvetet upp syntaxen och rytmen, vilket skapar en känsla av inre monolog och medvetandeström och förstärker textens omedelbarhet.

”Rapsodija u vremenu” (Rapsodi i tiden) är en poesisamling av minnen, hopp och inre styrka – en intim poetisk dagbok skriven av en kvinna som har genomlevt olika skeden i livet utan att förlora tron på människan, skönheten och hoppet. Genom mer än femtio dikter skapar Enisa Popović Čengić en sammanhållen lyrisk helhet där hembygden, barndomen, kriget, exilen, Sverige, familjen, naturen och den ständiga strävan efter inre frid vävs samman. Samlingens mest framträdande kännetecken är dess självbiografiska uppriktighet. Det lyriska jaget döljer varken sina rädslor, tvivel eller sin längtan, men ger aldrig efter för hopplösheten. Även när dikterna handlar om förlusten av hemmet, tidens obevekliga gång eller människans grymhet lämnar de alltid utrymme för försoning och en orubblig tro på det goda. Stilistiskt skriver Enisa Popović Čengić på fri vers och använder ett rikt bildspråk, personifikationer och symbolik. Broar, huset, skogen, floden, havet, stjärnorna, fåglarna och tiden är inte enbart naturmotiv, utan bär också på djup emotionell och filosofisk innebörd. Ibland bryter författaren medvetet upp syntaxen och rytmen, vilket skapar en känsla av inre monolog och medvetandeström och förstärker textens omedelbarhet.