”Här lyssnades hits som väckte nostalgi och en falsk känsla av trivsel och tillhörighet till denna stad. Och ingenting var sig likt. Varken staden eller vädret eller människorna och absolut inte nya kaféer.” ”Staden som den är… Caféet är konstruerat som ett kammerspiel där känslor förmedlas genom verbala signaler. Läsaren blir ett osynligt vittne som avlyssnar hennes karaktärers samtal. Vad pratar de om? Om en stad som den är nu, som den var och som den aldrig kommer att bli. Senada Bešić har förmågan att skapa trovärdighet i sin prosa genom dialog av exceptionell naturlighet och realism. De realistiska delarna av dialogerna växlar med den allvetande berättarens metaspråk som partners i en dans. Författaren förlitar sig på vardagslivets språk eftersom allt finns i språket; historia, kultur, mentalitet… Kort sagt: sanningen! Med denna roman etablerade Senada Bešić sig definitivt som en litterär röst som konsekvent tolkar den del av Bosnien och Hercegovinas befolkning som vi oftast kallar diasporan – ett ord som, när det uttalas, lämnar bitterhet i munnen.” (Midhat Ajanović) ”Handlingen är noggrant placerad till största delen under den varma sommaren 2015 och utspelar sig kort, vid epilogen av denna romansaga, med en briljant effekt, ett år senare, 2016, och är genomsyrad av kala reminiscenser från den då mindre än ett kvarts sekel sedan kriget mellan nära nationer med ett språk och liknande vanor och mentalitet i detta mest destruktiva och grymma århundrade under det andra årtusendet. Patriotism, som Senada Bešić ser att hon kan och vet hur hon ska uttrycka den, efter tre decennier av exil i världen av andra världsåskådningar, vanor och mentaliteter, är precis hennes eget författarskap, utan bitterhet och hämndlystnad, styrd av den enda avsikten att lämna ett arv av strävan till senare generationer, uttryckt på ett litterärt sätt, så att inget sådant aldrig händer någon igen. Framförallt är detta en roman/skrik av ett av offren som känner skam över det onda som andra begått. Med andra ord, en roman/dokument och en sund känsla.” (Dušan Kan) Senada Bešić föddes 1961 i Prijedor. I Bosnien och Hercegovina arbetade hon som journalist innan hon flydde till Sverige med sin familj 1992. Hon har skrivit noveller och har för några av dem tilldelats priser, både i Sverige och i sitt hemland. Efter böckerna ”Vi, diaspora” (2012, och på svenska 2013) och ”Vi, diaspora: del II” (2014) publicerade hon moderna romaner ”Zabluda” (”Villfarelse”, 2020) och ”Kafić” (Kaféet, 2023).

”Här lyssnades hits som väckte nostalgi och en falsk känsla av trivsel och tillhörighet till denna stad. Och ingenting var sig likt. Varken staden eller vädret eller människorna och absolut inte nya kaféer.” ”Staden som den är… Caféet är konstruerat som ett kammerspiel där känslor förmedlas genom verbala signaler. Läsaren blir ett osynligt vittne som avlyssnar hennes karaktärers samtal. Vad pratar de om? Om en stad som den är nu, som den var och som den aldrig kommer att bli. Senada Bešić har förmågan att skapa trovärdighet i sin prosa genom dialog av exceptionell naturlighet och realism. De realistiska delarna av dialogerna växlar med den allvetande berättarens metaspråk som partners i en dans. Författaren förlitar sig på vardagslivets språk eftersom allt finns i språket; historia, kultur, mentalitet… Kort sagt: sanningen! Med denna roman etablerade Senada Bešić sig definitivt som en litterär röst som konsekvent tolkar den del av Bosnien och Hercegovinas befolkning som vi oftast kallar diasporan – ett ord som, när det uttalas, lämnar bitterhet i munnen.” (Midhat Ajanović) ”Handlingen är noggrant placerad till största delen under den varma sommaren 2015 och utspelar sig kort, vid epilogen av denna romansaga, med en briljant effekt, ett år senare, 2016, och är genomsyrad av kala reminiscenser från den då mindre än ett kvarts sekel sedan kriget mellan nära nationer med ett språk och liknande vanor och mentalitet i detta mest destruktiva och grymma århundrade under det andra årtusendet. Patriotism, som Senada Bešić ser att hon kan och vet hur hon ska uttrycka den, efter tre decennier av exil i världen av andra världsåskådningar, vanor och mentaliteter, är precis hennes eget författarskap, utan bitterhet och hämndlystnad, styrd av den enda avsikten att lämna ett arv av strävan till senare generationer, uttryckt på ett litterärt sätt, så att inget sådant aldrig händer någon igen. Framförallt är detta en roman/skrik av ett av offren som känner skam över det onda som andra begått. Med andra ord, en roman/dokument och en sund känsla.” (Dušan Kan) Senada Bešić föddes 1961 i Prijedor. I Bosnien och Hercegovina arbetade hon som journalist innan hon flydde till Sverige med sin familj 1992. Hon har skrivit noveller och har för några av dem tilldelats priser, både i Sverige och i sitt hemland. Efter böckerna ”Vi, diaspora” (2012, och på svenska 2013) och ”Vi, diaspora: del II” (2014) publicerade hon moderna romaner ”Zabluda” (”Villfarelse”, 2020) och ”Kafić” (Kaféet, 2023).

”Här lyssnades hits som väckte nostalgi och en falsk känsla av trivsel och tillhörighet till denna stad. Och ingenting var sig likt. Varken staden eller vädret eller människorna och absolut inte nya kaféer.” ”Staden som den är… Caféet är konstruerat som ett kammerspiel där känslor förmedlas genom verbala signaler. Läsaren blir ett osynligt vittne som avlyssnar hennes karaktärers samtal. Vad pratar de om? Om en stad som den är nu, som den var och som den aldrig kommer att bli. Senada Bešić har förmågan att skapa trovärdighet i sin prosa genom dialog av exceptionell naturlighet och realism. De realistiska delarna av dialogerna växlar med den allvetande berättarens metaspråk som partners i en dans. Författaren förlitar sig på vardagslivets språk eftersom allt finns i språket; historia, kultur, mentalitet… Kort sagt: sanningen! Med denna roman etablerade Senada Bešić sig definitivt som en litterär röst som konsekvent tolkar den del av Bosnien och Hercegovinas befolkning som vi oftast kallar diasporan – ett ord som, när det uttalas, lämnar bitterhet i munnen.” (Midhat Ajanović) ”Handlingen är noggrant placerad till största delen under den varma sommaren 2015 och utspelar sig kort, vid epilogen av denna romansaga, med en briljant effekt, ett år senare, 2016, och är genomsyrad av kala reminiscenser från den då mindre än ett kvarts sekel sedan kriget mellan nära nationer med ett språk och liknande vanor och mentalitet i detta mest destruktiva och grymma århundrade under det andra årtusendet. Patriotism, som Senada Bešić ser att hon kan och vet hur hon ska uttrycka den, efter tre decennier av exil i världen av andra världsåskådningar, vanor och mentaliteter, är precis hennes eget författarskap, utan bitterhet och hämndlystnad, styrd av den enda avsikten att lämna ett arv av strävan till senare generationer, uttryckt på ett litterärt sätt, så att inget sådant aldrig händer någon igen. Framförallt är detta en roman/skrik av ett av offren som känner skam över det onda som andra begått. Med andra ord, en roman/dokument och en sund känsla.” (Dušan Kan) Senada Bešić föddes 1961 i Prijedor. I Bosnien och Hercegovina arbetade hon som journalist innan hon flydde till Sverige med sin familj 1992. Hon har skrivit noveller och har för några av dem tilldelats priser, både i Sverige och i sitt hemland. Efter böckerna ”Vi, diaspora” (2012, och på svenska 2013) och ”Vi, diaspora: del II” (2014) publicerade hon moderna romaner ”Zabluda” (”Villfarelse”, 2020) och ”Kafić” (Kaféet, 2023).