Nightmare abbey

Nightmare Abbey (1818) väckte ont blod när den utgavs, men torde numera vara Peacocks mest älskade roman. Den satiriska udden är riktad mot tidens svärmeri för skräckromantik och dunkel tysk metafysik. Peacock tillhörde själv den författarkrets som skildras, och han porträtterar den med en blandning av värme och obarmhärtig klarsyn. På det spöklika herresätet Nightmare Abbey, ödsligt beläget mellan havet och träskmarkerna, sammanstrålar en samling poeter, filosofer och andra osorterade kufar. Där finns i karikerad form flera av den romantiska rörelsens stora namn: Vi möter mr Flosky (Coleridge) vältalig, djupsinnig och sublimt obegriplig. Där finns också mr Cypress (Byron) en romantisk poet och posör, som firar orgier i undergångslängtan och dödsmärkt erotik. Men framför allt får vi ett oförglömligt porträtt av den idealistiske drömmaren och radikalen Scythrop (Shelley). Nightmare Abbey presenteras här för första gången på svenska. I efterordet sammanfattas bokens litterära och biografiska bakgrund, med tonvikt på förhållandet mellan Peacock och Shelley. Thomas Love Peacock (17851866) är den engelska romantikens store humorist. Munter och vanvördig gycklade han med sin samtid i en serie romaner, som på ett oefterhärmligt sätt blandade idyll och ironi. Inspirerad av grekiska klassiker som Aristofanes och Lukianos, och franska satiriker som Rabelais och Diderot, skapade han en alldeles egen genre, samtalsromanen, byggd på blixtrande kvick konversation och romantiska förvecklingar.