Brygge-den-Döda

– Ett av den symbolistiska litteraturens mest berömda och inflytelserika verk. Huvudpersonen Hugues Vane har uppsökt den åldriga, söndervittrande spökstaden Brygge, slumrande i vemod och glömska. Hans enda ärende är att, på en plats som speglar hans sinnesstämning, rituellt och monomant sörja sin döda hustru. Efter hand blir han allt mer insnärjd och fångad, både av stadens hypnotiska suggestionskraft och av en mystisk femme-fatale, den vackra dansösen Jane, som han intalar sig är hustruns dubbelgångare. Romanen är en bizarr, gotisk kärleksmelodram, men också en medveten och konsekvent gestaltning av en symbolistisk arketyp: ”den döda staden”. Med sina mossbelupna fasader och stillastående kanaler blir Brygge, som författaren själv påpekar i sitt förord, bokens andra huvudperson. Brygge – den döda (1892) har kallats ”ett experiment i dekadent psykogeografi” och fick tack vare sin blandning av poetisk förfining och starka effekter ett enormt genomslag. Konstnärer och författare vallfärdade till Brygge för att gå i författarens fotspår, och efter dem kom en våg av turister som ville uppleva vemodet i ”den döda staden”. I Sverige hörde Oscar Levertin och Sager Nelson till dem som lät sig påverkas och inspireras. Romanen omarbetades också till en berömd opera av Erich Wolfgang Korngold: Die tote Stadt, och i vår tid har dess inflytande spårats i Alfred Hitchcocks mästerverk Vertigo.