Författarens forskningsområde är att spåra gemensamma drag mellan bildkonst och vissa visuella uttryck som traditionellt inte uppfattas vara strängt taget konstnärliga enligt gällande värderingar, men speglar symboliskt tänkande: emblematik (symbolforskning), rituella visualiseringar (hällristningar, sandmålningar m.m.), animering och reklam. Som specialområde valdes det dualistiska inom den visuella upplevelsen: motsatsförhållande mellan det bestående och det föränderliga, där det bestående uppfattas säkrare och snabbare, däremot det föränderliga kräver mer tid för noggrannare observation. Även inom det visuella uttrycket återges nämligen denna dualism genom det s.k. figur-bakgrund förhållande vilket skildras genom en intensivare artikulering av beträffande bildfält för rörelse/figur. Analysen gäller här hur detta motsatsförhållande återges såsom olikartade sinnesintryck i samspel med varandra och inte enligt något strängt taget geometriskt konstruerat perspektivsystem. I föreliggande arbetet analyseras hur tidigkristna religiösa symboler med förhistoriska/förkristna rötter speglade sammanflätningen av missionstidens idéhistoriska strömningar mellan de två vederbörande religionerna vid religionsskiftet. En del av denna symbolvärld kan bedömas vara av icke-konstnärligt uttryck, men genom symbolvärldens mångfaldiga formspråk på detta gränsområde återges tidsperiodens symboliska tänkande mycket troget. Denna symbolvärld visar på ett säreget sätt att även ett vedertaget koncept kan uppfattas i otaligt många varianter. Josef Borbas är konsthistoriker. Fil.lic. i Konstvetenskap, Lunds universitet.