Årsboken

”Karlsson är en mästerlig novellist; det är det pågående livet som skildras med lika delar nerv och språklig precision /…/ Det är inte ofta jag avslutar en anmälan med den oreserverade uppmaningen: Läs!”
Tidningen Vi

”Den nya novellsamlingen är lika otidsenlig som en hembygdsförening, lika mångbottnad som ett kärr i den svenska urskogen. Här täljer författaren fram ett brett svenskt persongalleri: från avfolkningsbygdens original till nätets mest utstuderade spinndoktor, som i det tysta samlar massorna på sin webbdomän och tankesmedja Skattesanning.nu.”
Göterbogs-Posten

"Karlsson har nämligen en säregen förmåga att ladda det triviala med liv, och vet exakt hur mycket information han ska dela med sig av till läsaren i varje givet ögonblick."
Dagens Nyheter

”Sven Olov Karlsson har en unik förmåga att avläsa det som händer utanför politikens tvångsmässigt urbana blickfång. /…/ Med alla sinnen öppna, i en levande, bultande prosa, med subtil känslighet för detaljer, fångar Sven Olov Karlsson den mäktighet som i efterhand kommer att ses som en vardag bland andra.”
Expressen

Hon tänkte på djuren och fodret, på framtiden och på att
minnet är kort. Ett år, en sommar förrinner och får aldrig sin
rätta skepnad igen. Ingen kommer ihåg om det varit varmt
eller kallt, torrt eller vått, trots att dessa minnen är viktiga för
att klara av det kommande, för att överleva.

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.

När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas for att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.

Eller så ska ett bröllop göras unikt. Raggarna vill ha sin cruising till varje pris. Bonden letar hö att slå, alltmer desperat. Telefonen ringer, det är scientologerna.

Och en kylslagen höstkväll står det klart att gatlyktorna aldrig mer kommer att tändas.

De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.

”Sven Olov Karlsson torde vara bland rikets mest mångsidiga litteratörer, hans författarskap spänner från den existentiellt tankeväckande prosan till det noggrant granskande och avslöjande reportaget.  /…/ I Årsboken skildras också vår tids polarisering, ett utfall av samma destruktiva girighet och den växande ojämlikheten. Sven Olov Karlsson skriver fram psykologiskt trovärdiga människor och berättelserna präglas av en tvetydig realism som gör dem till övertygande skildringar av vår samtid och verklighet.”
Gefle Dagblad

”det är nationens tillstånd som speglas i dessa tolv noveller, en för varje månad, men inte i någon ab­strakt samhällsanalys utan i ett stort galleri av folk /…/ Bara att  våga  ta  i  så  många  olika  slags  människor är i sig imponerande – det är ungefär så långt bort från jaglitte­ratur man kan komma.”
Sydsvenskan

"Tolv noveller ryms det på ett år, och det är slående hur väl berättandet samspelar med de förväntningar som vilar över månadernas väsen. /…/ Att Sven Olov Karlsson är en driven samhällsskildrare är känt sedan tidigare, inte minst genom den Augustnominerade reportageboken Brandvakten från 2017. Karlsson har nämligen en säregen förmåga att ladda det triviala med liv, och vet exakt hur mycket information han ska dela med sig av till läsaren i varje givet ögonblick."
Dagens Nyheter

”Sven Olov Karlsson känner de gamla hantverksorden och avlyssnar de lokala dialekterna väl. /…/ en lyhörd novellsamling som fungerar bäst när den avspeglar ett slags utmattad panik.”
Svenska Dagbladet

”Sven Olov Karlsson har en förmåga som är nödvändig för den som vill lyckas som novellförfattare. Ofta fångar han läsaren redan i inledningen och ser sedan till att inte släppa taget. Det handlar om en förmåga till koncentration men också om närvaro och dramaturgisk nerv, även om det som sker inte sällan skildras i efterhand då minnet blir avgörande.”
Upsala Nya Tidning