I minnenas hus av Yael van der Wouden

Förhandsläsarna har tyckt till! Betyg: 3,4/5

För några veckor sedan utsågs fem medlemmar i Akademibokhandelns Vänner till förhandsläsare av boken I minnenas hus av Yael van der Wouden. Förhandsläsarna har sedan dess läst boken, skrivit recensioner och delat ut ett betyg på en skala mellan 1 och 5.

Julia 4/5

En klart läsvärd bok som utvecklar sig till både en oväntad kärlekshistoria och en lika oväntad inblick i europeers dåliga samvete över Förintelsen. I början en bok som jag trodde skulle komma att handla om psykisk ohälsa och autism, men istället visar sig vara en vackert skriven bok om spirande jämställdhet i 60-talets Nederländerna. På ett tema inte helt olikt Miranda Julys All fours, men för mig skriven på ett sätt som blir mer lockande att läsa och som också väcker mina tankar om hur vi kan se och påverka strukturella skillander i samhället.

Helena 1/5

Efterkrigstid och ensamvargen Isabel får mot sin vilja sin brors flickvän Eva som tillfällig gäst i sitt hem medans brodern behöver åka iväg på jobb. Under denna tid inleder Isabel och Eva en relation.
Boken är väldigt långsam och inget händer direkt förrän efter ca 100 sidor.
Språket i boken är väldigt enkelt så den är lätt att läsa. Jag saknar ett mer målande språk som beskriver omgivningarna, personerna etc. För mig känns beskrivningarna väldigt platta.
Mot slutet av boken blir det dock en plötslig vändning i handlingen som i alla fall gör boken lite mer intressant.
Det bör tilläggas att det är första gången jag läser den här genren.

Carin 5/5

Läsvärd bok som väver ihop nu- och dåtid, om modet att stå upp för sig själv samt att
känna kärlek

Lisa 3.5/5

Boken är vad jag kallar ”lättläst”. Språket är lättbegripligt och okomplicerat. Van der Wouden har ett snyggt sätt att upprepa meningar på för att visa tyngden i dem.
Detta är en kärlekshistoria som berör såväl människor som ett hus, ett hem.
Jag tycker att Isabel initialt är väldigt svår att tycka om. Hon framstår lite som en tant av tiden, trots att hon inte är gammal. Hon är vresig och oempatisk, rentav dryg emellanåt. Detta skapar förstås intressanta konversationer och komplexa situationer. Hon bär på ett tydligt mörker som behöver komma fram och bli till ljus, och just detta gör att jag hela tiden vill fortsätta läsa. Varför är hon sådan?
Det är en fin liten historia om en kamp om att våga släppa kontroll och att släppa in människor på djupet, men framförallt om att våga erkänna de fel man gjort och ta chansen till att göra rätt.
Jag hade önskat att boken hade mer djup, att vi fick grotta ned oss lite mer i karaktärerna. Men boken är helt klart läsvärd.