Frida 4/5

Efter att ha läst och älskat Åttonde huset var jag väldigt nyfiken på Fiskaren. Även här visar Linda Segtnan sin stora styrka i att skapa stämning. Miljön är tät, mörk och laddad med något outtalat: skogen och huset bär tydligt på minnen från de som kommit före.

Romanen rör sig mellan nutid och minnesbilder från huvudpersonens tidigare liv i Stockholm, där spiritualism och sociala sammanhang spelat en roll. Mycket antyds snarare än förklaras: relationer är sköra, lojaliteter oklara och det förflutna ligger och lurar under ytan. Här finns teman som skuld, kvinnlig utsatthet och det övernaturliga, skickligt invävda utan att bli övertydliga.

Just det återhållsamma greppet är både bokens styrka och dess svaghet. Jag fascinerades av stämningen och undertexten, men hade samtidigt önskat mig mer: fler svar, eller åtminstone mer tid i berättelsen. Ändå är Fiskaren en fängslande och vacker roman som stannar kvar hos mig, likt Åttonde huset.
 

Göran 4/5

En suggestiv beskrivning av den småländska naturen, den minst sagt olustiga Helö gård, ockulta väsen med inslag av en hel del mörker, knarr och knackningar. Miljöskildringarna förflyttar läsaren snabbt mer än 100 år tillbaka i tiden. De olika personligheter som läsaren möter skapar och väver samman berättelsen i en mystisk och förtätad stämning. Boken både berör och väcker nyfikenhet till människans innersta tankar, handlingar och psyke. Vad är självupplevt? Vad är ockulta väsen? Vad är verkligt? Avslutningen väcker också en del funderingar kring människans gåtfullhet.
En stark romandebut som väcker förväntan om framtida alster.
 

Karin 4,5/5

Fiskaren av Linda Segtnan är en bok som redan från första meningen fångar och bäddar in läsaren i en stämning av mystik. I takt med att historien fortskrider blir det svårare och svårare att lägga ifrån sig boken, då nya frågor dyker upp i huvudet och man bara måste få veta mer. Läsaren får långsamt mer bakgrund till huvudkaraktären Magdalena och mystiken blandas med obehag.  Jag drabbades av en känslomässig berg-och dalbana när funderingar över vad som är verkligt och vad som är inbillning dök upp. Är det andar eller psyket som spökar?

Med en tvist och ett ansiktsuttryck som ett "o" avslutades boken och jag är mycket glad att ha läst den. 
Ord som beskriver boken är kuslig, sorglig och känslodrabbande. Jag läste boken i ett svep på några få dagar. Rekommenderar den till alla som tycker om mystik och/eller historiska berättelser. 
 

Frida 4/5

Efter att ha läst och älskat Åttonde huset var jag väldigt nyfiken på Fiskaren. Även här visar Linda Segtnan sin stora styrka i att skapa stämning. Miljön är tät, mörk och laddad med något outtalat: skogen och huset bär tydligt på minnen från de som kommit före.

Romanen rör sig mellan nutid och minnesbilder från huvudpersonens tidigare liv i Stockholm, där spiritualism och sociala sammanhang spelat en roll. Mycket antyds snarare än förklaras: relationer är sköra, lojaliteter oklara och det förflutna ligger och lurar under ytan. Här finns teman som skuld, kvinnlig utsatthet och det övernaturliga, skickligt invävda utan att bli övertydliga.

Just det återhållsamma greppet är både bokens styrka och dess svaghet. Jag fascinerades av stämningen och undertexten, men hade samtidigt önskat mig mer: fler svar, eller åtminstone mer tid i berättelsen. Ändå är Fiskaren en fängslande och vacker roman som stannar kvar hos mig, likt Åttonde huset.
 

Göran 4/5

En suggestiv beskrivning av den småländska naturen, den minst sagt olustiga Helö gård, ockulta väsen med inslag av en hel del mörker, knarr och knackningar. Miljöskildringarna förflyttar läsaren snabbt mer än 100 år tillbaka i tiden. De olika personligheter som läsaren möter skapar och väver samman berättelsen i en mystisk och förtätad stämning. Boken både berör och väcker nyfikenhet till människans innersta tankar, handlingar och psyke. Vad är självupplevt? Vad är ockulta väsen? Vad är verkligt? Avslutningen väcker också en del funderingar kring människans gåtfullhet.
En stark romandebut som väcker förväntan om framtida alster.
 

Karin 4,5/5

Fiskaren av Linda Segtnan är en bok som redan från första meningen fångar och bäddar in läsaren i en stämning av mystik. I takt med att historien fortskrider blir det svårare och svårare att lägga ifrån sig boken, då nya frågor dyker upp i huvudet och man bara måste få veta mer. Läsaren får långsamt mer bakgrund till huvudkaraktären Magdalena och mystiken blandas med obehag.  Jag drabbades av en känslomässig berg-och dalbana när funderingar över vad som är verkligt och vad som är inbillning dök upp. Är det andar eller psyket som spökar?

Med en tvist och ett ansiktsuttryck som ett "o" avslutades boken och jag är mycket glad att ha läst den. 
Ord som beskriver boken är kuslig, sorglig och känslodrabbande. Jag läste boken i ett svep på några få dagar. Rekommenderar den till alla som tycker om mystik och/eller historiska berättelser. 
 

Frida 4/5

Efter att ha läst och älskat Åttonde huset var jag väldigt nyfiken på Fiskaren. Även här visar Linda Segtnan sin stora styrka i att skapa stämning. Miljön är tät, mörk och laddad med något outtalat: skogen och huset bär tydligt på minnen från de som kommit före.

Romanen rör sig mellan nutid och minnesbilder från huvudpersonens tidigare liv i Stockholm, där spiritualism och sociala sammanhang spelat en roll. Mycket antyds snarare än förklaras: relationer är sköra, lojaliteter oklara och det förflutna ligger och lurar under ytan. Här finns teman som skuld, kvinnlig utsatthet och det övernaturliga, skickligt invävda utan att bli övertydliga.

Just det återhållsamma greppet är både bokens styrka och dess svaghet. Jag fascinerades av stämningen och undertexten, men hade samtidigt önskat mig mer: fler svar, eller åtminstone mer tid i berättelsen. Ändå är Fiskaren en fängslande och vacker roman som stannar kvar hos mig, likt Åttonde huset.
 

Göran 4/5

En suggestiv beskrivning av den småländska naturen, den minst sagt olustiga Helö gård, ockulta väsen med inslag av en hel del mörker, knarr och knackningar. Miljöskildringarna förflyttar läsaren snabbt mer än 100 år tillbaka i tiden. De olika personligheter som läsaren möter skapar och väver samman berättelsen i en mystisk och förtätad stämning. Boken både berör och väcker nyfikenhet till människans innersta tankar, handlingar och psyke. Vad är självupplevt? Vad är ockulta väsen? Vad är verkligt? Avslutningen väcker också en del funderingar kring människans gåtfullhet.
En stark romandebut som väcker förväntan om framtida alster.
 

Karin 4,5/5

Fiskaren av Linda Segtnan är en bok som redan från första meningen fångar och bäddar in läsaren i en stämning av mystik. I takt med att historien fortskrider blir det svårare och svårare att lägga ifrån sig boken, då nya frågor dyker upp i huvudet och man bara måste få veta mer. Läsaren får långsamt mer bakgrund till huvudkaraktären Magdalena och mystiken blandas med obehag.  Jag drabbades av en känslomässig berg-och dalbana när funderingar över vad som är verkligt och vad som är inbillning dök upp. Är det andar eller psyket som spökar?

Med en tvist och ett ansiktsuttryck som ett "o" avslutades boken och jag är mycket glad att ha läst den. 
Ord som beskriver boken är kuslig, sorglig och känslodrabbande. Jag läste boken i ett svep på några få dagar. Rekommenderar den till alla som tycker om mystik och/eller historiska berättelser.