Vi vanliga dödliga

Annas kärlekstörstande och ständiga sökande, Farez kamp mot både sina egna och andras fördomar och Mauds väg från att bara finnas till mot att leva sitt liv. ”Man får aldrig bli så liten, att man inte tillåter andra människor att växa.” I den här boken växer alla. Vad kan en invandrare, en tant och en ensamstående mamma ha gemensamt? Ingenting, kan tyckas, men ganska mycket, egentligen. Det här är en samtidsbeskrivning av livet i en småstad 2009. En beskrivning av det vardagsliv som levs av en stor, osynlig massa. ”Ännu en trist vardagsroman” kan man säga. Helt korrekt, men det är vardagen som är det spännande i livet för de allra flesta... Boken skrevs 2007, mer än ett decennium senare är det dags att ge ut den. Som en beskrivning av hur tekniken det senaste decenniet tagit oss vidare, fast ändå inte. För vi är kvar i den där vardagen iallafall. Och vi tycker om den, för den är vår.