Vetenskapens förtrollning och avförtrollning

En av modernitetens stora berättelser handlar om konflikten mellan förnuft och vetenskap å den ena sidan och tro och vidskepelse å den andra. Enligt den berättelsen kommer människors behov av magi och religion obönhörligt att minska allteftersom vetenskapen infriar sina löften och förklarar sådant som tidigare framstod som oförklarligt och hemlighetsfullt. Det skulle alltså pågå en rörelse från förtrollning till avförtrollning.

Begreppet ”avförtrollning” brukar framför allt förknippas med sociologen Max Weber (1864–1920), som tillsammans med Durkheim, Freud och andra bidrog till att skapa en föreställning om att religionen successivt skulle försvinna i den moderna världen. Men innebär denna tänkta utveckling att också vetenskapen själv – som ju en gång förväntades kunna ge besked om metafysiska förhållanden och gudomliga avsikter, alltså människans plats i skapelsen – måste avförtrollas? Och finns det inte i modern vetenskaplig verksamhet ofrånkomliga element av (åter)förtrollning?

Antologin "Vetenskapens förtrollning och av­förtrollning" tar sin utgång i Webers tankegångar och det stora inflytande dessa har haft hos senare tänkare och forskare. De fem bidragen kretsar alla på olika sätt kring fenomen knutna till vetenskapen och universitetet, fenomen som låter sig beskrivas och analyseras i termer av förtrollning och avförtrollning. Perspektivet i antologin är emellertid inte bara vetenskapshistoriskt och vetenskapssociologiskt utan också forskningspolitiskt – frågor om forskningens autonomi och integritet har ham­nat i blickfånget när den högre utbildningens managementstyrning och byråkratisering allt mer har börjat ifrågasättas. Vad är egentligen forskning för slags verksamhet? Weber har på nytt blivit högaktuell.

Annelie Drakman (forskare i idéhistoria vid Stockholms universitet), Peter Josephson (idéhistoriker vid Södertörns högskola), Ylva Hasselberg (professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet), Thomas Karlsohn (professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet) och Ingemar Pettersson (forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet.