Varför reste Lewi Pethrus just till Chicago?

När pingstledaren Lewi Pethrus 1941 kände sig trängd och utarbetad reste han till Chicago av alla ställen på jorden. Varför? Svaret är enkelt. Chicago var vid denna tid förmodligen Sveriges näst största stad , det vill säga att det bodde fler svenskar där än i Göteborg. Dessutom fanns där en kyrka som var uppbyggd som en kopia av hans egen kyrka i Stockholm och hette likadant: Filadelfia, fast med engelsk stavning, Philadelphia. Den svensktalande församlingen i Chicago var ingen isolerad företeelse. Det fanns då ganska många skandinaviska eller helsvenska pentekostala församlingar i USA. Och det var främst med dessa som de svenska pingstvännerna hade kontakt. I den här boken ges en översikt av relationerna mellan USA och Sverige inom ramen för pentekostalismen. I inledningskapitlet får vi en kortfattad historisk tillbakablick på svensk emigration och det intensiva samarbete som fanns mellan kyrkor i de båda länderna under framför allt första hälften av 1900-talet. Därefter följer en skildring av några svenskdominerade orter och tre personer som varit särskilt viktiga för relationerna från amerikanskt håll: Arthur F. Johnson, Elmer C. Erickson och Joseph Mattsson-Boze. Andra kapitlet ägnas åt just Mattsson-Bozes liv och betydelse för det svensk-amerikanska utbytet. Följande kapitel reder så ut orsakerna och omständigheterna bakom Lewi Pethrus flykt till USA. I fjärde kapitlet förklaras paradoxen att kristna affärsmän på 1970-talet sponsrade kristna hippies resor från USA till Sverige. I avslutningskapitlet får vi en inblick i bakgrunden till helandepredikanten Kathryn Kuhlmans mycket uppmärksammade besök i Sverige 1969. Boken avslutas med en sammanställning av skildringar från USA i Pingströrelsens tidskrift Evangelii Härold under 1920- och 1930-talen. Boken är skriven av en forskargrupp knuten till Institutet för Pentekostala Studier i Uppsala.