Allt fler unga lider av psykisk ohälsa, självskadebeteende och/eller självmordstankar. Samtidigt kan vi se att det fortfarande är tabu att prata om psykisk ohälsa. Vad beror detta på och vad säger forskningen om denna utveckling? Författaren har gått igenom den samlade forskningen inom detta område, och i den här boken delar hon på ett lättillgängligt sätt med sig av sina erfarenheter av och sin kunskap om ett både angeläget ämne och aktuellt samhällsproblem.
Boken tar avstamp i författarens egna smärtsamma upplevelse av en älskad dotters psykiska ohälsa, självskadebeteende och självmord. Sedan följer en strukturerad och pedagogisk redovisning av forskningen inom detta fält, som ger stöd och kunskap åt alla som i sina professioner möter unga med psykisk hälsa och självskadebeteende.
Boken vänder sig till studenter inom socionomprogrammet, psykologprogrammet och andra utbildningar inom bland annat socialpsykologi liksom till yrkesverksamma inom det sociala arbetets praktik.
Om författaren
Ulrika Hallberg är socionom och docent i folkhälsovetenskap. Hon har under många år arbetat med forskning kring olika aspekter av funktionsnedsättningar och har gett ut ett flertal böcker inom området.
Sagt om boken
"Denna bok om unga med psykisk ohälsa, självskadebeteende och självmordstankar behövs. Detta på grund av den växande andel ungdomar som mår psykiskt dåligt, men också utifrån det ambitiösa helhetsperspektiv som bokens författare anlägger. Boken inleds starkt med en berättelse om författarens egna smärtsamma erfarenhet av en älskad dotters självmord. Den kunskapsgenomgång som följer ger redskap för förebyggande och åtgärdande arbete på bred front. Boken belyser alltifrån teorier om hur den psykiska ohälsan kan förstås till forskning om stödåtgärder, anhörigas och drabbades situation och behov samt förutsättningar hos olika samhälleliga aktörer att ge stöd och hjälp. Inte minst klargörs och diskuteras behovet av samverkan och att tydliggöra ansvar för förebyggande insatser för denna målgrupp. Boken bör med fördel kunna användas i såväl utbildning som i direkt vardagligt arbete med ungdomar, av alla aktörer som kommer i kontakt med målgruppen inom vård, skola och socialtjänst. Jag vill även rekommendera den som ett underlag för gemensamt utvecklingsarbete kring samverkan mellan dessa aktörer." Åsa Backlund, fil.dr och lektor i socialt arbete, Stockholms universitet.
