Underhåll och reparation av tegelfasader : tegelmurverk 1930-2000

Tegelfasader utgör ett vanligt inslag i den svenska bebyggelsen, speciellt på större orter. En viktig anledning till en bred spridning av tegelbyggandet var ett antal förödande stadsbränder under 1800-talet. Krav infördes på att i större tätorter uppföra fasader i icke brännbara material. Möjligheter till en varierad gestaltning, lång livslängd och värdigt åldrande är andra faktorer som därefter ytterligare har gynnat tegelbyggandet. Det finns idag stora värden i byggnadsbeståndet med tegelfasader. I en tid när vi snabbt vill ställa om till ett mer hållbart samhälle, utgör tillvaratagande av befintliga byggnader ett effektivt alternativ. Genom rationellt underhåll har tegelfasader unika förutsättningar att fungera bra i flera hundra år. Tegelbyggnader kan också förhållandevis lätt anpassas till nya behov. Vi som skrivit handboken har alla bakgrund som forskare inom murverksområdet vid Lunds tekniska högskola, Avdelningen för konstruktionsteknik. Två av oss arbetar även som byggkonsulter med inriktning på murat byggande. Handboken har tagits fram med stöd från Energimyndighetens forskningsprogram E2B2 samt från ett antal samhållsbyggnadsaktörer – Fasadgruppen AB, branschorganisationen Mur och Putsföretagen, Lunds Kommuns Fastighets AB, Stockholms Kooperativa Bostadsförening, Brf Ljungelden och Brf Vårregnet. Speciellt tack riktas till personer som aktivt har delat med sig av sina erfarenheter och sin kompetens – Anders Planensten, Anders Terborn, Carolina Larsen, Helena Bülow-Hübe, Joakim Strömberg, Johan Onno, Jørgen Nymark Klavsen, Jörn Andersson, Martin Gunder, Martin Lindholm, Niklas Martinsson, Paula Wahlgren, Peter Mörck, Thomas Ström, Tommy Bisgaard.