Tills färgerna syns

Jag är verkligen ofärdig som människa och dessa dikter är ett försök att åtgärda det. Där har jag ansträngt mig för att hyfsa till mina tankar och känslor, men så sällan det lyckas! För varje dikt har jag slängt åtminstone hundra utkast och de flesta rader har skrivits om minst lika många gånger. Naturligtvis borde de ha blivit bättre.
Men ändå, att få arbeta så här, det är underbart. Framförallt ger det mig anledning att undersöka hur andra människor lever, och det finns så många jag har haft förmånen att få lära känna: som Nabokov (för hans ogenerade entusiasm inför sig själv och sin familj), Michael Lewis (för att han om och om igen, i stycke efter stycke, inte sällan i första raden, visar hur noggrann man kan vara med vad som är viktigt) och John Frusciante (för hans seriositet och fokus på hantverket).
Vår tid är fantastisk. Aldrig förr kan det ha varit så enkelt att ta del av andra människors erfarenheter. Överallt finns det studieobjekt: på gatan, i hörlurarna, i möten, hemma, i böcker, på sociala medier. Dygnet runt kan man låta sig inspireras av dem som har lyckas bättre eller sämre än vad man själv har gjort.

Med vänlig hälsning,
Magnus