Tärningkast

Frans G. Bengtsson (1894-1954) var en svensk författare, lyriker och översättare, mest känd för romanen Röde Orm – som har präglat mångas bild av vikingatiden – men han rönte även mycket stora framgångar som essäist.

Bengtsson inledde sin litterära bana 1923 med diktsamlingen Tärningkast. Den vardagsnära lyrik som hörde tiden till var inget för Bengtsson, tvärtom var han inspirerad av 1890-talets mer praktfulla diktning med namn som Karlfeldt och Fröding. Detta till trots fick samlingen – med sina klassiska versmått och historiska teman – ett positivt mottagande.

Redan i denna, hans debut, visar Bengtsson prov på en stor litterär beläsenhet och tematiskt bjuder Tärningkast på allt från hjältebedrifter till tragiska öden och hjärtesorg. Bland dikterna kan speciellt nämnas ”En ballad om franske kungens spelmän”, författarens kanske mest kända dikt, och den in- ledande sonetten ”Poeten” – Bengtssons poetiska programförklaring.