Solägget

För längesen

när himlen var

en ung vandrare

gick han på stigen

och såg sig omkring.

Hans två brinnande ögon

lyste upp allt

så att jorden aldrig

fick vila.

Djuren sov inte,

regnet föll inte.

Träden var små

och torra.

Räven gäspade.

Han vände på sig.

Han ville sova

men visste inte hur.

Då sa björken

som var liten

och smal,

Gör ett spjut

av min stam

och kasta mig

mot himlen!

Göra spjut av dig?

sa räven.

Du är ju krokig

som en klo.

Kasta mig snett

så flyger jag rakt,

sa björken då

och det tyckte räven

lät listigt.