Skuggsyster : psykologens råd och erfarenheter av att ha ett syskon med särskilda behov

Vad händer med det barn som växer upp i skuggan av ett syskon med särskilda behov? Många skuggsyskon lär sig tidigt att ta ansvar, att känna av andras behov – och att tysta sina egna. Vad gör det med självbilden, relationerna och livet som helhet?

I Skuggsyster – psykologens råd och erfarenheter av att ha ett syskon med särskilda behov tar Johanna Segerström, psykolog och själv skuggsyskon, med läsaren på en resa mellan det djupt personliga och det professionella. Genom sina egna berättelser öppnar hon dörren till en erfarenhet som ofta är dold men långt ifrån ovanlig. Som psykolog visar hon också på vägar framåt – hur skuggsyskon kan börja lyssna till sig själva, våga ta plats och ge utrymme åt alla känslor.

Boken riktar sig till dig som själv vuxit upp i skuggan, men också till dig som vill förstå bättre – som partner, vän, förälder eller professionell inom vård och omsorg. Med både värme och klarhet ger den nya perspektiv och handfasta råd om hur man kan stötta skuggsyskon på ett verkligt hjälpsamt sätt.

Sagt om boken:
”Texten är personligt skriven, men ger också en mer generell bild av konsekvenserna av att växa upp i skuggan av ett syskon med särskilda behov. [...] Boken är mycket bra, fyller väl sitt syfte och tar lättillgängligt upp ett svårt och viktigt ämne.”
Therese Nordholm, BTJ-häftet nr 10, 2026

”Att blanda det personliga och det professionella i den här genren är ett lite riskabelt grepp på sätt och vis. Att just den personliga erfarenheten som ju är väldigt individuell kan stå i vägen, krocka med allmängiltigheten i de här praktiska råden. Men det fungerar faktiskt väldigt bra här. Johanna Segerström balanserar det här väldigt fint. Det är rakt och uppriktigt och väldigt direkt skrivet. Det ger en erfarenhetsbaserad klangbotten till de här handfasta råden. Och jag tror att för alla som har erfarenhet av det hon skriver om, vare sig som syskon eller som förälder eller på annat sätt närstående och vet hur det är så är det också väldigt berörande att läsa. Det är en väldigt respektfull, inkännande bok för alla inblandade i situationen. Jag tänker också att det är en typ av bok som det inte finns så många av och som verkligen behövs, en sorts anhöriglitteratur som är viktig. Ett välkommet tillskott till genren.”
Magnus Bremmer, Bokrevyn avsnitt 17