Romanen Salmiyah av Ahmad Aloush erbjuder en djupgående humanistisk reflektion över den syriska människans erfarenhet i krigets och exilens tid. Genom ett finstämt poetiskt berättande och gestalter präglade av förlust och längtan efter tillhörighet, skildrar romanen de känslomässiga och politiska omvälvningarna hos en drabbad generation. Genom huvudpersonen Rakan och andra karaktärer lyfts den kulturella främlingskapen och den splittrade identiteten fram i mötet med krigets brutalitet.