Offret

Kristian Fredéns andra roman Offret är en skildring av den galne och genialiske schackspelaren Leo Gasparians uppgång och fall. Tillika är den en fiktiv biografisk roman skriven av den ryske författaren Vladimir Timotjenko, barndomsvän till Leo, vars inledande förord vittnar om en vilja att ”tolka och ge röst” åt en av de två centralgestalterna i den så kallade Malta-skandalen, som tilldrog sig under en schackturnering hösten 2001, i skuggan av attacken mot World Trade Center.        Leo Gasparian står över mänskliga lagar, han är en i sina egna ögon übermensch, ett välklätt geni med perfekt fysik och manikurerade naglar. Den lilla rutiga världens dramatik speglar den stora världens. Förberedelserna inför stormästarmötet mellan Leo och det unga geniet, världsmästaren Wezjinskij, är lika desperata som de är beräknande. I romanens höjdpunkt möts de två på ett av Maltas lyxhotell i en rasande och iskylig strid om världmästartiteln. Det är en kraftmätning på liv och död. För den monomaniske Leo är det en historisk händelse vars dignitet självklart motiverar hänvisningar till historiens hjältar: från Jesus till Peter den Store och Napoleon. Och liksom historiens härförare offrade sina trupper, måste någon kring Leo offras för det högre goda. Spelets ödesmättade avgörande närmar sig och paranoian växer.    Visst finns det en komik i detta, inte minst i den närmast idiotiska vältalighet och megalomana svada som utmärker storhetsvansinnet, men patetiken är också sjuklig, dess grandezza en skrattspegel ställd mot den reella ynkedomen. Bakom den manlige demonen döljer sig ett ensamt och ömkligt barn. Fredén låter så tragiken hålla humorn i handen. Leo säger sig leva efter devisen: ”Ära min far, fostra min son”. I hans förflutna fanns en far som slets bort alltför tidigt och i nuet råder - när inte schackspelet uppslukar - en sorgsen längtan efter sonen Michail, som han mist genom en skilsmässa.    Offret är en ovanlig roman, som man ändå utan vidare kan rekommendera till vem som helst som aldrig nuddat vid en vit springare eller svart bonde. Den lutar sig mot en klassisk romantradition; dess litterära förlagar skulle kunna vara Thackereys klassiska berättelse om Barry Lyndon - genom pikareskens väg mot moralisk katastrof; Patricia Highsmiths psykologiska thriller The talented Mr Ripley – för balansgången över en avgrund, cirkelrörelserna kring en växande tom kärna - Fredén använder sig av litterära ironier och parodierar geni- och hjältekult.