”Nu blundar de som tror sig se” är en roman om hur det var att växa upp i en småstad under 70- och 80-talet och tidigt förstå att man är annorlunda. En bok om småstaden, frikyrkan och tystnaden - men att sedan trevande söka sig ut i gaylivet i Stockholm och Göteborg under 80– och 90-talet.

Det här är en bok om att vara ”fel”, att ha en tvillingsyster som också är ”fel”. Att växa upp och tro att man är ensam i hela världen om att känna som man gör. Att inte ha haft något ord för det man känner och när ordet väl kom var det fyllt av skam.

Att ”komma ut” är en omväg i livet. Kort för någon, lång för en annan. Vi har alla våra historier, våra vägskäl, vår längtan och våra avgörande möten. Ibland leder de fram, ibland inte.

Så kom det sig att tvillingarna Larsson, som aldrig hade varit ifrån varandra mer än fem dagar i följd, flyttade till varsin storstad sommaren 1988. Det var inte vad vi ville. Det var vad vi var tvungna till. Eva valde Stockholm, Maria valde Göteborg, och vi visste båda varför. Förutsättningen för att kunna fortsätta leva i hemlighet var att bo i varsin stad, långt ifrån varandra.

Det är drabbande, ömsint, rått och alldeles för jävligt, men oavsett så fanns omvägen där – och den var värd att ta.

Författaren Maria Larsson har skrivit samma berättelse i två format, prosa och dikt – och boken läses från båda hållen.

”Nu blundar de som tror sig se” är en roman om hur det var att växa upp i en småstad under 70- och 80-talet och tidigt förstå att man är annorlunda. En bok om småstaden, frikyrkan och tystnaden - men att sedan trevande söka sig ut i gaylivet i Stockholm och Göteborg under 80– och 90-talet.

Det här är en bok om att vara ”fel”, att ha en tvillingsyster som också är ”fel”. Att växa upp och tro att man är ensam i hela världen om att känna som man gör. Att inte ha haft något ord för det man känner och när ordet väl kom var det fyllt av skam.

Att ”komma ut” är en omväg i livet. Kort för någon, lång för en annan. Vi har alla våra historier, våra vägskäl, vår längtan och våra avgörande möten. Ibland leder de fram, ibland inte.

Så kom det sig att tvillingarna Larsson, som aldrig hade varit ifrån varandra mer än fem dagar i följd, flyttade till varsin storstad sommaren 1988. Det var inte vad vi ville. Det var vad vi var tvungna till. Eva valde Stockholm, Maria valde Göteborg, och vi visste båda varför. Förutsättningen för att kunna fortsätta leva i hemlighet var att bo i varsin stad, långt ifrån varandra.

Det är drabbande, ömsint, rått och alldeles för jävligt, men oavsett så fanns omvägen där – och den var värd att ta.

Författaren Maria Larsson har skrivit samma berättelse i två format, prosa och dikt – och boken läses från båda hållen.

”Nu blundar de som tror sig se” är en roman om hur det var att växa upp i en småstad under 70- och 80-talet och tidigt förstå att man är annorlunda. En bok om småstaden, frikyrkan och tystnaden - men att sedan trevande söka sig ut i gaylivet i Stockholm och Göteborg under 80– och 90-talet.

Det här är en bok om att vara ”fel”, att ha en tvillingsyster som också är ”fel”. Att växa upp och tro att man är ensam i hela världen om att känna som man gör. Att inte ha haft något ord för det man känner och när ordet väl kom var det fyllt av skam.

Att ”komma ut” är en omväg i livet. Kort för någon, lång för en annan. Vi har alla våra historier, våra vägskäl, vår längtan och våra avgörande möten. Ibland leder de fram, ibland inte.

Så kom det sig att tvillingarna Larsson, som aldrig hade varit ifrån varandra mer än fem dagar i följd, flyttade till varsin storstad sommaren 1988. Det var inte vad vi ville. Det var vad vi var tvungna till. Eva valde Stockholm, Maria valde Göteborg, och vi visste båda varför. Förutsättningen för att kunna fortsätta leva i hemlighet var att bo i varsin stad, långt ifrån varandra.

Det är drabbande, ömsint, rått och alldeles för jävligt, men oavsett så fanns omvägen där – och den var värd att ta.

Författaren Maria Larsson har skrivit samma berättelse i två format, prosa och dikt – och boken läses från båda hållen.