Minneshärbärget

För två år sedan fick den då sextioårige Tony Judt besked om att han led av amyotrofisk lateralskleros. Prognosen för denna allvarliga neurologiska sjukdom var obeveklig: Hans muskler skulle gradvis upphöra att fungera. Inom en snar framtid skulle han vara död. För den förlamade Tony Judt var nätterna värst. Utlämnad till sin ensamhet måste han komma på något sätt att fördriva tiden i väntan på den befriande sömnen. Hans lösning blev att bläddra igenom sitt liv och sina tankar, fantasier och minnen tills han stötte på händelser, människor eller berättelser som kunde avleda hjärnans uppmärksamhet från den kropp där den var instängd. Natt efter natt, vecka efter vecka, genomreste Tony Judt så sitt liv, för att på morgonen efteråt med hjälp av en kinesisk minnesteknik diktera vad han nyss erinrat sig. OM BOKEN: "För mig kommer essäerna där i dödens närhet att framstå inte bara som litterära storverk, utan också som monument över en human och humanistisk kamp 'ända in i kaklet'. Till slut återstod nästan bara själen och intellektet, båda totalt obrutna. Ingen sentimentalitet, ingen botgöring, inte ens någon ångest stör skärpan - som dock inte är övermänsklig utan just djupt mänsklig." Carl Henrik Svenstedt i Kvällsposten UTDRAG UR MINNESHÄRBÄRGET: Jag har aldrig uppfattat mig själv som en rotfast person. Vi föds av en slump i en stad istället för en annan och passerar ett flertal tillfälliga hem under loppet av våra kringflackande liv - det är i varje fall så det har varit för mig. Till de flesta ställen har man blandade minnen knutna. Jag kan inte tänka på Cambridge eller Paris eller Oxford eller New York utan att se för mig ett kalejdoskop av möten och upplevelser. Hur jag minns dem växlar med humöret. Men Mürren ändras aldrig. Ingenting gick fel där. Det finns ett slags stig som följer Mürrens miniatyrjärnväg. Halvvägs ligger ett litet kafé - den enda stationen under färden - som serverar det vanliga utbudet av schweizisk vägmat. Framför faller berget brant ner i sprickdalen nedanför. Bakom kan man klättra upp till fäbodarna med kor och getter och herdar. Eller så kan man invänta nästa tåg: förutsägbart, punktligt och precist på sekunden. Ingenting händer: Det är den lyckligaste platsen i världen. Vi kan inte välja var vi ska börja våra liv, men vi kan sluta var vi vill. Jag vet var jag ska vara: på väg ingenstans ombord på det där lilla tåget, i all evighet. OM TONY JUDT Tony Judt (1948-2010) föddes i London och utbildades vid King's College i Cambridge och École Normale Supérieure i Paris. Han undervisade vid Cambridge, Oxford, Berkeley och New York University, där han ledde Remarque Institute, ett centrum för Europastudier som grundades av honom. Under sin levnad utgav Tony Judt tretton böcker, bland annat Postwar: A History of Europe Since 1945 som nominerades till Pulitzerpriset. Han medverkade regelbundet i New York Review of Books, London Review of Books och New York Times. År 2007 belönades han med Hannah Arendt Prize och år 2009 med Orwell Prize. Samtidigt med denna bok utger Karneval Tony Judts politiska stridsskrift Illa far landet.