Min man dog tusen gånger

Men sen kommer förtvivlan tillbaka, hård och kompromisslös. Pang! Det går på en sekund. När jag tänker på framtiden. När jag ser hans kvarglömda verktyg på arbetsbänken i boden och förstår att han aldrig kommer tillbaka. Eller när jag träffar någon som inte vet, som inte känner till vad som hänt. För då måste jag berätta allt igen. Om regnet och soffan. Om hans varma nacke och livlösa kropp. Då dör han en gång till och jag tänker: hur ska jag orka leva utan honom?

En sommardag när Rebecka är på väg hem från stan med sin son ringer en granne. ”Kom hem snabbt, det är nåt med Daniel!” Hon skyndar hem och hittar sin man liggande död på soffan. Han blev 44 år gammal. Utan att veta det hade han lidit av förstorat hjärta. En dag brast det. Min man dog tusen gånger är berättad baklänges. Rebecka Nordström Graf tar oss månad för månad med bakåt i tiden, genom sorgen och minnena och de svåra beslut som ett dödsfall för med sig. Slänga kläder och fira födelsedagar, välja gravplats och kista. Allt i förhållande till ett liv som inte längre existerar. Rebecka ser sin familj falla i bitar och försöker förtvivlat skapa nya sammanhang. Minnen vävs ihop med nutid och då boken slutar, då Daniel faktiskt dör, vet vi något om vad en människa betyder. För sin omvärld. För dem som älskar.Åren efter att min man dött var jag så ensam. Jag hade ingen att dela mina erfarenheter med. Vänner och släktingar kunde inte förstå. De kände sig maktlösa inför min sorg och jag blev allt mer isolerad. Ofta drog jag mig undan för att inte göra andra oroliga. Men förr eller senare kommer vi alla att erfara sorg och död. Sorg är en ensam resa. Den kan vi aldrig dela med någon annan. Men jag tror att vi genom andras berättelser kan få hjälp att få syn på oss själva, även i en svår kris. Min förhoppning är att den här boken ska kunna bli en spegel för den som drabbas eller är nära någon i sorg.