Mijabad

Mijabad är en roman på kurmanji av Jan Dost, som utspelar sig i Mahabad 1946, under den kortlivade kurdiska republikens tid. Huvudpersonen Badînê Amêdî, en lärare från Amêdî, för dagbok i staden, övertygad om att döden närmar sig och att bara skrivandet kan hålla den på avstånd. I hans anteckningar flätas hans eget liv samman med familjens historia: fadern som deserterade efter slaget vid Sarıkamış under första världskriget, modern som dog när han föddes, och kärleken – till kollegan Mujde och till Jale, som han förlorat. När året går mot sitt slut faller republiken, och romanen följer staden och Badîn fram till det bittra slutet.