Människor i Gammalsvenskby som jag minns dem

Kyrkoherde emeritus Karl-Erik Tysk är en framstående kännare av Gammalsvenskby. Han har besökt byn över femtio gånger och givit ut tre böcker i Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie om svenskättlingarna i Ukraina. De minnen han tecknar ner i denna bok rör tiden före den ryska invasionen 2022 och de refererade händelserna hänför sig till åren 1994–2019. Under de många åren han rest till svenskbyn vid Dnipro har han lärt känna en rad intressanta och originella människor. Flera av dem fick vara med om att 1929 komma till Sverige och från att ha varit självägande bönder hamna som drängar och pigor på gårdar i bland annat Småland, Västergötland och på Gotland. Man kan förstå att flera ville tillbaka hem. De som återvände till stäpperna kom emellertid ur askan i elden och fick uppleva Stalintidens förföljelser. De som klarade sig drabbades sedan av andra världskrigets fasor med växlande fronter och deportationer framför allt till Tyskland. När de sedan kom tillbaka till Sovjetunionen betraktades många mer eller mindre som landsförrädare med förvisning inom landet som följd. I boken berättar de sina levnadsöden, fasansfulla skildringar som trots allt framförts med försonande och ibland rent av humoristiska drag, lika dråpliga som tragiska. Karl-Erik Tysks berättelser handlar i huvudsak om de enskilda människorna, deras erfarenheter och upplevelser, mer än om byns faktiska historia. För den äldre generation som nu nästan är försvunnen har tron på olika sätt spelat en viktig roll, den lutherska tro som förts vidare under några hundra år och som varit en del av den svenska identiteten. Urvalet av de intervjuade är begränsat (15 personer), nästan alla är idag döda. De flesta porträtten handlar om starka kvinnor som överlevt sina män. Författaren låter berättarna så långt som möjligt själva komma till tals och återger ofta deras egna ord. Berättelserna är en fantastisk dokumentation över en tid och en svensk epok som varit i öster.