Lovisa, Laban och Ullstrumpa

Lovisa älskar djur. Hennes högsta önskan är att få ett eget. Men hennes pappa får röda ögon och nyser av djur med päls. Så han säger att Lovisa inte kan få något djur förrän hon blir stor och flyttar hemifrån. Men det tar ju jättelång tid. Så länge kan hon bara inte vänta. Som tur är finns tant Elisabeth. Hon har en liten gård med massor av djur, både vilda och tama. Och så har hon en fäbod långt ute i skogen och massor av saker. Hon städar inte så noga och kallar Lovisa för sin lilla blå­sippa. Lovisa älskar att vara hos Elisabeth, hunden Laban och alla de andra djuren. Och när flask­lammet Ullstrumpa föds älskar Lovisa henne nästan allra mest. Men det som skulle bli världens bästa sommarlov tillsammans med Ullstrumpa visar sig plötsligt bli väldigt sorgligt också. – Var är Ullstrumpa?! skrek Lovisa och kände hur det ilade genom magen. Tänk om något hade hänt henne! Tänk om vargen hade varit framme mitt på dagen! Lovisa tittade på alla fåren som hon nu lärt sig att känna igen. Där var Vitnos, Maja, Lillan, Skorven, Tjorven, Tuva… Men var fanns Ullstrumpa?! Plötsligt såg Lovisa henne. Längst bak. Vilken tur. Hon var inte uppäten. Men något var fel. Hon hoppade på tre ben.