Loss

Loss är sista delen i Aase Bergs mammatrilogi. Där Forsla fett utforskade graviditetens mysterium, och Uppland glädjen i att leva med små spejsade muppar, är Loss en djupdykning i rädslan det innebär att vara mamma. Dödenbarnet går bredvid det levande som ett skuggbarn. I Loss leder den krampaktiga skräcken för att förlora sitt barn, för att inte räcka till och kunna skydda det, till ett fasthållande in i döden och förbi. Det är en lika pinad som ohållbar vägran till separation, hand i hand med den moderliga sorgens besvärjande mordlust.        Skräck är samma sak som önskan, den klaustrofobiska förlusten klibbande kring allt. Ektoplasma är dåligt samvete. Skillingtryckens patetik är inte ironi. Loss är en gravallvarlig spöktripp där pulsen vägrar sluta slå i plågoläget som är varken eller både liv och död, och det är också en sorts musik.

Pressröster om diktsamlingen Uppland, 2005:

"Aase Bergs gränslösa språkliga fantasi har med Uppland tagit ett nytt och spännande steg."                                                                                              Göteborgs-Posten

"Uppland borde distribueras till landets alla barnavårdscentraler och delas ut till nyblivna föräldrar... Att göra så utomordentligt bra poesi av så vardagligt material är genialt."                                                                                              Hallands Nyheter

"Vad kan vara mer dödsföraktande i poetiska sammanhang än att ta steget från vördnadsväckande ångest till lallande idyll? ... Men kan man över huvud taget lyckas med att gestalta lycka? Kanske inte, men jag blir glad av att läsa dessa dikter."                                                                                               Dagens Nyheter