Läsa långsamt : essäer om litteratur och läsning

I tolv essäer behandlar Arne Melberg författare och filosofer som Montaigne, Kierkegaard, Stagnelius, Mörike, Strindberg, Proust, Rilke, Sjöberg, Ekelöf, Lindegren, Benjamin, Derrida. Det gemensamma temat heter läsning: läsningens nödvändighet, dess tillkortakommanden och dess otillräcklighet.

Genom litteraturen blir vi införda i den långsamma läsningens fenomenologi, en läsning som inleds i lyssnande passivitet och avslutas i en aktivitet, som betyder läsningens slut. Augustinus berättar i sina Bekännelser att han omvändes av en röst som uppmanade honom: "Tag och läs!" Just en sådan röst riktar sig till var och en som ställer sig öppen för tilltal, händelse och förändring. Med hjälp av sina författare drar Arne Melberg en enkel slutsats: man läser för att man uppmanats att läsa och man slutar läsa för att man lyssnat till läsningens uppmaning.

"Snabbläsningen kan också liknas vid kedjerökning: den blir en manisk vana där själva poängen är att varje konsumerad enhet skall vara ny men samtidigt den andra fullständigt lik. Att läsa långsamt är i gengäld att läsa tolkande, kritiskt, eftersom långsamläsningen förutsätter omläsning - ja, är omläsning - och därför per definition är en reflexiv läsning ... Att skumma, sluka, kedjeläsa är att inte läsa alls, åtminstone inte som litteraturen vill bli läst. Litteraturen vill bli läst för sin egen skull. Litteraturen är asocial och diktatorisk; den kräver läsarens underkastelse."