Kvarvara gård

Det är lätt att låta sig förföras av gamla gulnade fotografier, återberättadesläktskrönor, övergivna hus lämnade i förfall. Där finnsså många tecken på tidigare livsöden och där finns de kvarlämnadespåren som erbjuder näring till fantasins oändliga möjligheter. Närdessa spår presenteras på ett museum så stoppas processen av frittfabulerande upp något. Den äldre vithåriga damen på verandan fårplötsligt ett namn, ett födelsedatum, en plats. Därtill berättas en ingåendehistoria om hennes underliga karaktär, hennes kalla kärleksliv,hennes ohälsosamma förhållande till sin son. Utöver detta erbjuds endetaljerad beskrivning av den käpp hon lutar sig emot och den vas,som fylld av ängens blommor, så elegant väger upp fotografiets högrasida.