Kränkning och upprättelse

Rapporten presenterar ett rättssociologiskt forskningsprojekt som haft arbetstiteln ”Replika av en rättssociologisk undersökning om det allmänna rättsmedvetandet och brottsskadeersättningen”. Att projektet är en replika betyder att syftet har varit att göra en uppföljning av ett ursprungligt forskningsprojekt, i det aktuella fallet av två enkätundersökningar som presterades i avhandlingen ”Kränkning och upprättelse. En rättssociologisk studie av kränkningsersättning till brottsoffer” (Dahlstrand, 2012). Det ursprungliga projektet finansierades av Brottsofferfonden och pågick 2007–2012 medan den replika som presenteras här finansierats av Ulla V Bondesons stiftelse för rättssociologisk och kriminologisk forskning. Avrapporteringen av repikationen görs tio år efter det att den ursprungliga studien presenterades. Nu presenteras även en fördjupad analys av svarsmönstren utifrån kön. Det rättssociologiska kunskapsintresse som motiverar replikan utgår från de teoretiska och praktiska utmaningarna att värdera brottsoffrens kränkningsersättning. Utgångspunkten vid ersättning för kränkning brukar beskrivas som ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, hens privatliv och människovärde, och vid bestämmande av kränkningsersättning ska en skönsmässig bedömning utifrån förhärskande etiska och sociala värderingar i samhället göras. Syftet med kränkningsersättningen är, förenklat uttryckt, att den ska bidra till en känsla av upprättelse hos brottsoffret, men om nivån på ersättningen ligger för långt från förväntningarna finns en risk att den ger upphov till sekundär viktimisering. Det är därför viktigt att ersättningsbeloppet står i proportion till hur allvarlig kränkningen kan anses vara, vilket motiverar den rättssociologiska kunskap som presenteras här. En central fråga vi ställer är därför: Anser brottsoffer att ersättningen bidrar till en känsla av upprättelse?