"Liksom vi i dag går till Vilhelm Mobergs, Eyvind Johnsons, Sven Delblancs och Sara Lidmans romaner för att förstå de livsvillkor som historieböckerna inte kan fånga, kommer framtidens läsare att söka sig till Sveas son, Dottern och Koryféerna. Då kommer de att inse och förundras." Fokus, Gunilla Kindstrand

Mordet på en hög politiker ska inte utredas som ett mord på stan bara för att det råkar ske på stan. Det behöver utredas efter sin art. Allt handlar om vad det är man vill ha reda på.

En februarikväll skjuts landets främste statsman till döds på öppen gata. Polischef Rolf Utterström tar kommandot över spaningarna men ingen gärningsman grips och mordet förblir ett öppet sår i nationen.     

Trettio år senare får journalisten Roger Lilja i uppdrag att skriva en artikel om dådet. Han kommer i kontakt med en jurist och underrättelseman som påstår sig sitta på det verkliga händelseförloppet. Allt verkar ha inletts med en weekend i Frankrike några månader före mordet, då en inre krets i den politiska makteliten möts.

I Koryféerna en konspirationsroman fortsätter Lena Andersson att utforska teman som knyter an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning. Med hjälp av fiktionens verktyg kastas ett skarpt ljus över ett trauma och dess upprinnelse, där verkligheten kanske behöver dikten för att lösningen på gåtan ska framträda.   

Lena Andersson (f. 1970) romandebuterade 1999. År 2013 tilldelades hon Augustpriset för Egenmäktigt förfarande som redan betraktas som en modern klassiker. Senast har romanerna Sveas son och Dottern samt krönikesamlingarna Verkligheten och resten och Resten av verkligheten utkommit. 

"Men viktigast med denna bok är inte de sakförhållanden den skildrar utan den sanning den ger uttryck för genom sin form. Koryféerna visar att fiktionen är ett sätt att tänka bättre, friare och mer."  Mikaela Blomqvist, GP

"En rafflande historia blir det, sannerligen (...) Det är en underhållande roman, och analysen är helt nykter och redig." Jonas Thente, DN 

"Oavsett vad man anser om Lena Anderssons teorier, de som framförs i hennes kolumner eller i denna roman, så är det mycket underhållande att följa med henne tillbaka till 1980-talets Sverige. Vad som är allvarligt menat och vad som är satir är svårt att skilja åt, vilket inte är en brist utan snarare en styrka i romanen." Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad  

"Andersson är en av Sveriges mest intressanta och motsträviga skribenter. Hennes språkliga precision är svårslagen(...)" Per Enerud, UNT 

"Lena Andersson skriver med samma kärva fräschör som alltid. Hon excellerar i behandlingen av politiska motiv och drivkrafter hos sina figurer, och det är ju särskilt spännande för alla som känner igen dem. Särskilt uppdriven är hennes förmåga till psykologisk genomlysning av sådant som självbedrägeri och självrättfärdighet."  Christian Swalander, Blekinge Läns Tidning 

"Lena Anderssons konspirationsroman om Palmemordet är full av blinkningar till oss nördar." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan 

"Liksom vi i dag går till Vilhelm Mobergs, Eyvind Johnsons, Sven Delblancs och Sara Lidmans romaner för att förstå de livsvillkor som historieböckerna inte kan fånga, kommer framtidens läsare att söka sig till Sveas son, Dottern och Koryféerna. Då kommer de att inse och förundras." Fokus, Gunilla Kindstrand

Mordet på en hög politiker ska inte utredas som ett mord på stan bara för att det råkar ske på stan. Det behöver utredas efter sin art. Allt handlar om vad det är man vill ha reda på.

En februarikväll skjuts landets främste statsman till döds på öppen gata. Polischef Rolf Utterström tar kommandot över spaningarna men ingen gärningsman grips och mordet förblir ett öppet sår i nationen.     

Trettio år senare får journalisten Roger Lilja i uppdrag att skriva en artikel om dådet. Han kommer i kontakt med en jurist och underrättelseman som påstår sig sitta på det verkliga händelseförloppet. Allt verkar ha inletts med en weekend i Frankrike några månader före mordet, då en inre krets i den politiska makteliten möts.

I Koryféerna en konspirationsroman fortsätter Lena Andersson att utforska teman som knyter an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning. Med hjälp av fiktionens verktyg kastas ett skarpt ljus över ett trauma och dess upprinnelse, där verkligheten kanske behöver dikten för att lösningen på gåtan ska framträda.   

Lena Andersson (f. 1970) romandebuterade 1999. År 2013 tilldelades hon Augustpriset för Egenmäktigt förfarande som redan betraktas som en modern klassiker. Senast har romanerna Sveas son och Dottern samt krönikesamlingarna Verkligheten och resten och Resten av verkligheten utkommit. 

"Men viktigast med denna bok är inte de sakförhållanden den skildrar utan den sanning den ger uttryck för genom sin form. Koryféerna visar att fiktionen är ett sätt att tänka bättre, friare och mer."  Mikaela Blomqvist, GP

"En rafflande historia blir det, sannerligen (...) Det är en underhållande roman, och analysen är helt nykter och redig." Jonas Thente, DN 

"Oavsett vad man anser om Lena Anderssons teorier, de som framförs i hennes kolumner eller i denna roman, så är det mycket underhållande att följa med henne tillbaka till 1980-talets Sverige. Vad som är allvarligt menat och vad som är satir är svårt att skilja åt, vilket inte är en brist utan snarare en styrka i romanen." Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad  

"Andersson är en av Sveriges mest intressanta och motsträviga skribenter. Hennes språkliga precision är svårslagen(...)" Per Enerud, UNT 

"Lena Andersson skriver med samma kärva fräschör som alltid. Hon excellerar i behandlingen av politiska motiv och drivkrafter hos sina figurer, och det är ju särskilt spännande för alla som känner igen dem. Särskilt uppdriven är hennes förmåga till psykologisk genomlysning av sådant som självbedrägeri och självrättfärdighet."  Christian Swalander, Blekinge Läns Tidning 

"Lena Anderssons konspirationsroman om Palmemordet är full av blinkningar till oss nördar." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan 

"Liksom vi i dag går till Vilhelm Mobergs, Eyvind Johnsons, Sven Delblancs och Sara Lidmans romaner för att förstå de livsvillkor som historieböckerna inte kan fånga, kommer framtidens läsare att söka sig till Sveas son, Dottern och Koryféerna. Då kommer de att inse och förundras." Fokus, Gunilla Kindstrand

Mordet på en hög politiker ska inte utredas som ett mord på stan bara för att det råkar ske på stan. Det behöver utredas efter sin art. Allt handlar om vad det är man vill ha reda på.

En februarikväll skjuts landets främste statsman till döds på öppen gata. Polischef Rolf Utterström tar kommandot över spaningarna men ingen gärningsman grips och mordet förblir ett öppet sår i nationen.     

Trettio år senare får journalisten Roger Lilja i uppdrag att skriva en artikel om dådet. Han kommer i kontakt med en jurist och underrättelseman som påstår sig sitta på det verkliga händelseförloppet. Allt verkar ha inletts med en weekend i Frankrike några månader före mordet, då en inre krets i den politiska makteliten möts.

I Koryféerna en konspirationsroman fortsätter Lena Andersson att utforska teman som knyter an till hennes tidigare berättelser om folkhemmet och dess upplösning. Med hjälp av fiktionens verktyg kastas ett skarpt ljus över ett trauma och dess upprinnelse, där verkligheten kanske behöver dikten för att lösningen på gåtan ska framträda.   

Lena Andersson (f. 1970) romandebuterade 1999. År 2013 tilldelades hon Augustpriset för Egenmäktigt förfarande som redan betraktas som en modern klassiker. Senast har romanerna Sveas son och Dottern samt krönikesamlingarna Verkligheten och resten och Resten av verkligheten utkommit. 

"Men viktigast med denna bok är inte de sakförhållanden den skildrar utan den sanning den ger uttryck för genom sin form. Koryféerna visar att fiktionen är ett sätt att tänka bättre, friare och mer."  Mikaela Blomqvist, GP

"En rafflande historia blir det, sannerligen (...) Det är en underhållande roman, och analysen är helt nykter och redig." Jonas Thente, DN 

"Oavsett vad man anser om Lena Anderssons teorier, de som framförs i hennes kolumner eller i denna roman, så är det mycket underhållande att följa med henne tillbaka till 1980-talets Sverige. Vad som är allvarligt menat och vad som är satir är svårt att skilja åt, vilket inte är en brist utan snarare en styrka i romanen." Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad  

"Andersson är en av Sveriges mest intressanta och motsträviga skribenter. Hennes språkliga precision är svårslagen(...)" Per Enerud, UNT 

"Lena Andersson skriver med samma kärva fräschör som alltid. Hon excellerar i behandlingen av politiska motiv och drivkrafter hos sina figurer, och det är ju särskilt spännande för alla som känner igen dem. Särskilt uppdriven är hennes förmåga till psykologisk genomlysning av sådant som självbedrägeri och självrättfärdighet."  Christian Swalander, Blekinge Läns Tidning 

"Lena Anderssons konspirationsroman om Palmemordet är full av blinkningar till oss nördar." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan