Könsmakt eller häxjakt?

Frågan om hur mäns våld mot kvinnor ska förklaras är omstridd och har varit det sedan mitten av 1970-talet. En motsättning råder mellan perspektiv där våld problematiseras i termer av kön och förklaringsmodeller som inte huvudsakligen intresserar sig för sambandet mellan kön och våld. Vilken förklaring som får tolkningsföreträde är av stor betydelse för hur samhället hanterar problemet genom den praxis som utformas av professionella grupper och i lagstiftningen. I den här boken studerar Gabriella Nilsson föreställningar om mäns våld mot kvinnor under perioden 1975-2000 i Sverige. Det är en studie som handlar om advokater, barnpsykologer, barnombudsmän, byrådirektörer, feminister, forskare, hovrättsråd, incestoffer, journalister, kriminologer, kvinnojourskvinnor, medicinare, ministrar, naturvetare, poliser, professorer, psykiatrer, riksdagsledamöter, socialpsykologer, sociologer, tjänstemän, utredare, vittnespsykologer och åklagare. Och om deras oenighet i synen på våldtäkt, incest och kvinnomisshandel. Utifrån ett kulturanalytiskt mikroperspektiv analyseras olika texters funktion som verktyg i kampen om tolkningsföreträde. Könsmakt eller häxjakt? behandlar det antagonistiska förhållandet mellan de som betraktar våld som ett uttryck för mäns makt över kvinnor och de som menar att det könspolitiska intresset för frågan bidrar till ett icke konstruktivt skuldbeläggande som i värsta fall kan leda till häxjakt på oskyldiga män.