Myndighetslyrik: Händelsen som vi kallar myndighetslyrik är väl en av alla de paradoxer som kastar ett sken över tillvaron. Tillvaron som alltid måste om-läsas. Rullas upp som stenen för klippbranten om och om igen. En paradox är alltid samma och olika, samtidigt och separat. Myndigheter och poesin eftersträvar båda en sorts klarhet. Samtidigt hålls båda ansvariga för det dunkelt sagda. Klarnar du? Motsatser: ordning och kaos. Apollon och Dionysos. Poesin kan vara båda två. Myndigheten kanske bara en. Eller bor det en vildhet i myndigheten som hittills inte förts fram i ljuset? Avtäckts otäckt? Vi har Kafka som i den sanslösa kontrollen just avtäcker en sorts vildhet. VILDHETEN. Ljuset i byråkratins korridorer, nu kontrollerat av rörelsesensorer. Det kan vara ett ljus för Kafka och Qvandt att Samsa om. Förvandlingen. Eller ett bäcksvart mörker, med Becketts humor i dialog. Lyriken är här också dramatik. Det är ett dialogverk där Jaget går i dialog med Myndigheten. En kärleksförklaring och ett nyp i sidan. Genren försvåras, förväxlas, tappas bort i ett virrvarr av tydlighet. Det är dialog, dialektik och dikt. I titeln finns ett du. Identitet är ett viktigt spår i texten. Myndigheten ställer frågan ”vem är DU?” och poesin ställer frågan ”vem ÄR du?”. I dessa olika samma fråga låter sig texten stråla, och du läsare får den som fråga för behandling. Vagheten, avägdheten. Myndighetsspråk kräver klarhet. Väl vägda ord: balans, kontroll, åtstramning. Precision. Kyla. Distans. En distans i vilket ett rum öppnas, en plats i distansen, ett mellanrum som är nödvändigt för all parbildning. För all kärlek? För dialog. En bländande klarhet, ett ljusdunkel. Klarnar du? Myndighetslyrik. Medföljer även EFTERPOESI av poeten Oscar Nilsson Tornborg som gör en egen, sinnrik läsning av texten och går i dialog, precis där boken står. Charlotte Qvandt, född 1983, är verksam poet och byråkrat i Stockholm. Hon debuterade 2007 med diktsamlingen Söka min mors ro.

Myndighetslyrik: Händelsen som vi kallar myndighetslyrik är väl en av alla de paradoxer som kastar ett sken över tillvaron. Tillvaron som alltid måste om-läsas. Rullas upp som stenen för klippbranten om och om igen. En paradox är alltid samma och olika, samtidigt och separat. Myndigheter och poesin eftersträvar båda en sorts klarhet. Samtidigt hålls båda ansvariga för det dunkelt sagda. Klarnar du? Motsatser: ordning och kaos. Apollon och Dionysos. Poesin kan vara båda två. Myndigheten kanske bara en. Eller bor det en vildhet i myndigheten som hittills inte förts fram i ljuset? Avtäckts otäckt? Vi har Kafka som i den sanslösa kontrollen just avtäcker en sorts vildhet. VILDHETEN. Ljuset i byråkratins korridorer, nu kontrollerat av rörelsesensorer. Det kan vara ett ljus för Kafka och Qvandt att Samsa om. Förvandlingen. Eller ett bäcksvart mörker, med Becketts humor i dialog. Lyriken är här också dramatik. Det är ett dialogverk där Jaget går i dialog med Myndigheten. En kärleksförklaring och ett nyp i sidan. Genren försvåras, förväxlas, tappas bort i ett virrvarr av tydlighet. Det är dialog, dialektik och dikt. I titeln finns ett du. Identitet är ett viktigt spår i texten. Myndigheten ställer frågan ”vem är DU?” och poesin ställer frågan ”vem ÄR du?”. I dessa olika samma fråga låter sig texten stråla, och du läsare får den som fråga för behandling. Vagheten, avägdheten. Myndighetsspråk kräver klarhet. Väl vägda ord: balans, kontroll, åtstramning. Precision. Kyla. Distans. En distans i vilket ett rum öppnas, en plats i distansen, ett mellanrum som är nödvändigt för all parbildning. För all kärlek? För dialog. En bländande klarhet, ett ljusdunkel. Klarnar du? Myndighetslyrik. Medföljer även EFTERPOESI av poeten Oscar Nilsson Tornborg som gör en egen, sinnrik läsning av texten och går i dialog, precis där boken står. Charlotte Qvandt, född 1983, är verksam poet och byråkrat i Stockholm. Hon debuterade 2007 med diktsamlingen Söka min mors ro.

Myndighetslyrik: Händelsen som vi kallar myndighetslyrik är väl en av alla de paradoxer som kastar ett sken över tillvaron. Tillvaron som alltid måste om-läsas. Rullas upp som stenen för klippbranten om och om igen. En paradox är alltid samma och olika, samtidigt och separat. Myndigheter och poesin eftersträvar båda en sorts klarhet. Samtidigt hålls båda ansvariga för det dunkelt sagda. Klarnar du? Motsatser: ordning och kaos. Apollon och Dionysos. Poesin kan vara båda två. Myndigheten kanske bara en. Eller bor det en vildhet i myndigheten som hittills inte förts fram i ljuset? Avtäckts otäckt? Vi har Kafka som i den sanslösa kontrollen just avtäcker en sorts vildhet. VILDHETEN. Ljuset i byråkratins korridorer, nu kontrollerat av rörelsesensorer. Det kan vara ett ljus för Kafka och Qvandt att Samsa om. Förvandlingen. Eller ett bäcksvart mörker, med Becketts humor i dialog. Lyriken är här också dramatik. Det är ett dialogverk där Jaget går i dialog med Myndigheten. En kärleksförklaring och ett nyp i sidan. Genren försvåras, förväxlas, tappas bort i ett virrvarr av tydlighet. Det är dialog, dialektik och dikt. I titeln finns ett du. Identitet är ett viktigt spår i texten. Myndigheten ställer frågan ”vem är DU?” och poesin ställer frågan ”vem ÄR du?”. I dessa olika samma fråga låter sig texten stråla, och du läsare får den som fråga för behandling. Vagheten, avägdheten. Myndighetsspråk kräver klarhet. Väl vägda ord: balans, kontroll, åtstramning. Precision. Kyla. Distans. En distans i vilket ett rum öppnas, en plats i distansen, ett mellanrum som är nödvändigt för all parbildning. För all kärlek? För dialog. En bländande klarhet, ett ljusdunkel. Klarnar du? Myndighetslyrik. Medföljer även EFTERPOESI av poeten Oscar Nilsson Tornborg som gör en egen, sinnrik läsning av texten och går i dialog, precis där boken står. Charlotte Qvandt, född 1983, är verksam poet och byråkrat i Stockholm. Hon debuterade 2007 med diktsamlingen Söka min mors ro.