Kasta första stenen

Kyrkoherden var synnerligen upprörd. Han steg ännu närmre Janna, medan hans ansikte förvreds av ursinne. Det var som omilskan riktigt fräste om honom. Han satte pekfingret i ansiktet på barnet, som just vaknat till och skrek av rädsla över det våldsamma utbrottet. Spottet flög ur prästens mun medan han vrålade.”Både du och ditt oäkta barn skall dö i synd!”Janna tänkte sig inte för. All hennes moderstyrka föll över henne i ett nu. För sin egen värdighets skull, för sin mors och för sitt barns skull grep hon blixtsnabbt tag i Kyrkoherdens finger och bet till. Hon gav honom ett rejält bett. Blodet skvätte över den svarta kaftanen och droppade ned på marken.”Det är du som skall dö!” röt hon med all den vrede en mor kan uppbringa, då någon angripit hennes barn. ”Det är du som skall dö!” Därefter vände hon och gick.
Då havet ligger fruset i den kalla vintern, härjar falskspel och ondska i bygden. En död mans sargade kropp hittas ute på ön,nära kvinnans stuga. Det ger maktens män möjligheten att göra slut på den oberoende kvinnans frihet. På en naturskön plats i skärgården skildras ett starkt levnadsöde som utspelar sig någon gång under förra sekelskiftet.