Vi tror att vi känner till historien ganska väl - andra världskriget, Förintelsen, judarnas situation i Centraleuropa. Som svenskar känner vi till Raoul Wallenberg och hans skyddspass, vi tror nog att vi känner till hur det var i Budapest under kriget. Det gör vi inte, det inser man redan efter några sidor av Jag lever fast jag är född. Ingen kan föreställa sig vad en judisk familj fick uthärda i Budapest under åren 1841-1956.   Det börjar som historien om en lycklig familj. Allt går bra för Georg Sesslers föräldrar och deras pälsfirma, de har en vacker våning mitt i Budapest, vänner, familj, en ljus framtid. Att det rasar ett världskrig därute märks inte så mycket, år 1941 dansar Budapest ännu och ler. Men snart hårdnar omvärldens grepp kring den lilla judiska familjen. Pilkorsarna - de ungerska fascisterna - blir brutalare och självsäkrare i sina förföljelser. När Ungern dras in i kriget kommer tyskarna, raslagarna, armbindlarna, deportationerna, ryktena, dödslägren, avrättningarna på öppen gata - plötsligt gäller det livet. Men var gömmer man sig? Vad äter man? Vem litar man på?   Precis som Anne Franks dagbok är Jag lever fast jag är född inte bara historielektion utan lika mycket en hyllning till livet, en påminnelse om hur dyrbart livet är för oss när det verkligen gäller. Och precis som i Anne Franks dagbok är det genom de små, vardagliga detaljerna som historien etsar sig fast.   Ghettot i Budapest var i praktiken en dödsdom för judarna. Scenen när Georgs mamma frivilligt ger sig in där, oförfärat spelande rollen av en pilkorsare, för att kunna hälsa på sina föräldrar en sista gång, är gastkramande som en Hollywoodthriller. Sesslers klarade sig genom att hålla sig borta från ghettot, men till ett högt pris. Familjen splittrades för en tid, föräldrarna gömde sig på skilda håll och Georgs storebror smögs undan på ett barnhem för katolska barn: han var för liten för att förstå varför och trodde att pappa och mamma inte ville veta av honom längre.   När kriget är slut och tyskarna borta kommer i stället ryssarna och förföljelsen börjar om med nya ideologiska förtecken. Gårdagens pilkorsare fortsätter misshandla judar, fast nu i stalinismens namn. Även på så sätt är Georg Sessler ovanlig som kan vittna om både nazismens och kommunismens övergrepp. Jag lever fast jag är född är ett skakande vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt.

Vi tror att vi känner till historien ganska väl - andra världskriget, Förintelsen, judarnas situation i Centraleuropa. Som svenskar känner vi till Raoul Wallenberg och hans skyddspass, vi tror nog att vi känner till hur det var i Budapest under kriget. Det gör vi inte, det inser man redan efter några sidor av Jag lever fast jag är född. Ingen kan föreställa sig vad en judisk familj fick uthärda i Budapest under åren 1841-1956.   Det börjar som historien om en lycklig familj. Allt går bra för Georg Sesslers föräldrar och deras pälsfirma, de har en vacker våning mitt i Budapest, vänner, familj, en ljus framtid. Att det rasar ett världskrig därute märks inte så mycket, år 1941 dansar Budapest ännu och ler. Men snart hårdnar omvärldens grepp kring den lilla judiska familjen. Pilkorsarna - de ungerska fascisterna - blir brutalare och självsäkrare i sina förföljelser. När Ungern dras in i kriget kommer tyskarna, raslagarna, armbindlarna, deportationerna, ryktena, dödslägren, avrättningarna på öppen gata - plötsligt gäller det livet. Men var gömmer man sig? Vad äter man? Vem litar man på?   Precis som Anne Franks dagbok är Jag lever fast jag är född inte bara historielektion utan lika mycket en hyllning till livet, en påminnelse om hur dyrbart livet är för oss när det verkligen gäller. Och precis som i Anne Franks dagbok är det genom de små, vardagliga detaljerna som historien etsar sig fast.   Ghettot i Budapest var i praktiken en dödsdom för judarna. Scenen när Georgs mamma frivilligt ger sig in där, oförfärat spelande rollen av en pilkorsare, för att kunna hälsa på sina föräldrar en sista gång, är gastkramande som en Hollywoodthriller. Sesslers klarade sig genom att hålla sig borta från ghettot, men till ett högt pris. Familjen splittrades för en tid, föräldrarna gömde sig på skilda håll och Georgs storebror smögs undan på ett barnhem för katolska barn: han var för liten för att förstå varför och trodde att pappa och mamma inte ville veta av honom längre.   När kriget är slut och tyskarna borta kommer i stället ryssarna och förföljelsen börjar om med nya ideologiska förtecken. Gårdagens pilkorsare fortsätter misshandla judar, fast nu i stalinismens namn. Även på så sätt är Georg Sessler ovanlig som kan vittna om både nazismens och kommunismens övergrepp. Jag lever fast jag är född är ett skakande vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt.

Vi tror att vi känner till historien ganska väl - andra världskriget, Förintelsen, judarnas situation i Centraleuropa. Som svenskar känner vi till Raoul Wallenberg och hans skyddspass, vi tror nog att vi känner till hur det var i Budapest under kriget. Det gör vi inte, det inser man redan efter några sidor av Jag lever fast jag är född. Ingen kan föreställa sig vad en judisk familj fick uthärda i Budapest under åren 1841-1956.   Det börjar som historien om en lycklig familj. Allt går bra för Georg Sesslers föräldrar och deras pälsfirma, de har en vacker våning mitt i Budapest, vänner, familj, en ljus framtid. Att det rasar ett världskrig därute märks inte så mycket, år 1941 dansar Budapest ännu och ler. Men snart hårdnar omvärldens grepp kring den lilla judiska familjen. Pilkorsarna - de ungerska fascisterna - blir brutalare och självsäkrare i sina förföljelser. När Ungern dras in i kriget kommer tyskarna, raslagarna, armbindlarna, deportationerna, ryktena, dödslägren, avrättningarna på öppen gata - plötsligt gäller det livet. Men var gömmer man sig? Vad äter man? Vem litar man på?   Precis som Anne Franks dagbok är Jag lever fast jag är född inte bara historielektion utan lika mycket en hyllning till livet, en påminnelse om hur dyrbart livet är för oss när det verkligen gäller. Och precis som i Anne Franks dagbok är det genom de små, vardagliga detaljerna som historien etsar sig fast.   Ghettot i Budapest var i praktiken en dödsdom för judarna. Scenen när Georgs mamma frivilligt ger sig in där, oförfärat spelande rollen av en pilkorsare, för att kunna hälsa på sina föräldrar en sista gång, är gastkramande som en Hollywoodthriller. Sesslers klarade sig genom att hålla sig borta från ghettot, men till ett högt pris. Familjen splittrades för en tid, föräldrarna gömde sig på skilda håll och Georgs storebror smögs undan på ett barnhem för katolska barn: han var för liten för att förstå varför och trodde att pappa och mamma inte ville veta av honom längre.   När kriget är slut och tyskarna borta kommer i stället ryssarna och förföljelsen börjar om med nya ideologiska förtecken. Gårdagens pilkorsare fortsätter misshandla judar, fast nu i stalinismens namn. Även på så sätt är Georg Sessler ovanlig som kan vittna om både nazismens och kommunismens övergrepp. Jag lever fast jag är född är ett skakande vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt.