Jag blickar över huvet på Stalin ut

En naken och nyfiken blandning av resebrev och dagbok i långdiktens form, skriven 1968 och utgiven året därpå. Saarikoski skriver om människorna han möter, om fester och frukostsmörgåsar och deliriumanfall, om Jesus och Che och en värld som står i brand. Detta är Saarikoski när han är som bäst: pratig och dråplig, privat och politisk, stimulerad och exalterad.