Jag är visst någonting : en berättelse om Hassela

Hasselakollektivet, en kylslagen höstdag i mitten avnittiotalet. Ida tycker att hon har kommit till en bra plats.Här kanske hon kan få hjälp att förstå varför hon inte mårbra. Här finns människor som förstår livets allvar. Det ärSusanna, och Helena, och Jasmine. Och Sarah som hondelar rum med och vars andetag hon ligger och lyssnar tillpå nätterna. Men parallellt med det goda pulserar oroninom henne. Hon vill inte göra ledarna besvikna. Vill inte att Maggans stränga blick dömer henne eller att K-A skatycka att hon inte duger. Men Ida ska inte göra någon besviken.Hon ska ta tag i sitt liv och göra rätt för sig. Framför allt ska hon bli en arbetarunge som de slipper skämmas för.

I Jag är visst någonting skildrar Ida Ali-Lindqvist sina årpå Hasselakollektivet i Hälsingland, ett av Sveriges mestomtalade behandlingshem. Hassela, som grundades 1969,blev en tongivande aktör i den svenska missbrukspolitikenvars pedagogik fick gehör bland styrande politiker. Grundidénvar att genom disciplin, solidaritet och hårt arbeterädda arbetarklassens barn från drogmissbruk. Men detfanns också en baksida: pennalism, psykisk nedbrytningoch kränkningar.

Boken är en personlig och politisk berättelse om några avgörande år i en ung människas liv. Den utforskar frågorom missbruk, makt, gemenskap och mening och ställer frågan hur den lilla människan passar in i det stora maskineri vi kallar samhället. Är det verkligen så enkelt som Hasselagjorde gällande, att klippa sig och skaffa ett jobb?