I sinom tid någonstans

..... Hade jag varit ensam på den här utflykten hade jag kanske gått omkring och frågat folk om Mar Azul ännu existerade eller om någon visste var den nattklubben hade legat. Men jag hade en kollega med mig, som var intresserad av annat, och jag insåg väl själv att Mar Azul i vilket fall som helst inte kunde finnas kvar. Den måste ha givit vika för någon ny byggnad eller gata när staden växte.Att fråga efter Iris skulle ha varit ännu mera vanvettigt. Hon kanske hade dött av sitt ospecificerade hjärtfel eller i jordbävningen 1976 (då skulle hon ha varit 23 år). Eller hon kanske hade emigrerat till någon bordell i Mexiko eller Costa Rica, aldrig kommit tillbaka, försvunnit. Eller hon kanske hade fått ett halvt dussin barn och blivit övergiven av en eller flera barnafäder och bodde nu, tjock och sladdrig av dålig kost och för mycket arbete, för tidigt åldrad, tillsammans med övergivna döttrar och deras likaledes faderlösa barn, i någon av Puerto Barrios fattigaste utkanter. Det var nog förståndigast att bara försöka behålla behålla mitt suddiga, vackra, outplånliga minne av henne som sjuttonåring..