Hopp och förtvivlan

Jag har under många år tänkt på min farmor. Vi träffades aldrig. Jag var ett barn, vi bodde långt från varandra, hon levde många år på mentalsjukhus. Det var inte många i släkten som pratade om henne. Hon var bortglömd. Som vuxen berättade min far om henne. Det ledde till att jag började samla fakta om henne från brev och dagböcker och till slut blev allt till den här berättelsen.

Den handlar om Elins liv på en bondgård i Gästrikland och hennes många år på mentalsjukhus. Hennes liv är en kamp mot sjukdom och kvinnoförnedring. Hon föds 1889 och avlider 1957.