På tåget upp till Umeå sitter en försommardag en flicka som heter Laura. Hon är 23 år. Det är något visst med Laura. Hon har uppfostrats på ett särskilt sätt, för hon föddes med ett födelsemärke i pannan. Föräldrarna vidsynta, harmoniska och välutbildade bemödade sig på allt sätt att mildra eventuella komplex, som kunde uppkomma,när hon växte upp. Hur det nu än är här i livet, så spelar en flickas utseénde en viss roll, tänkte de. Långt innan hon började skolan hade de talat med henne om, att när hon blev vuxen skulle hon få resa till Amerika, för där var läkarna särskilt duktiga på att ta bort sådana märken. I Amerika hade hennes mamma en kusin, och hos henne skulle de bo under tiden.