Historieundervisning och interkulturell kompetens

Historieämnet har en viktig roll att spela i vår mångkulturella och globaliserade samtid och kan bidra till att ge elever möjlighet att utveckla sin interkulturella kompetens. Det är utgångspunkten för avhandlingen. Men vad innebär det interkulturella uppdraget för historieläraren och hur kan en sådan interkulturell undervisning se ut? Vilket innehåll hör hemma där och vilka historiedidaktiska perspektiv kan läraren hämta stöd i? I studiens empiriska del får vi på nära håll följa en lärares och en grupp elevers arbete under en historieundervisning som planerades utifrån lärandemålet interkulturell historisk kompetens. Enligt studiens teoretiska och analytiska ramverk kan historiskt lärande uttryckas i termer av att utveckla tre kompetenser: kompetensen att erfara det förflutna, att tolka det förflutna och, slutligen, att orientera sig i samtiden med hjälp av det tolkade förflutna. I analysen framkommer att en inter-kulturell historieundervisning kan innefatta strategier för att öppna stängda berättelser och ett medvetet arbete med historiska tankebegrepp för att utveckla förmågor till historiskt tänkande. Historieläraren kan använda sådana strategier och tankebegrepp som didaktiska planeringsverktyg för att konstruera en undervisning som hjälper eleverna att utveckla interkulturella ögon.