TABERGS järngruvor (ej att förväxla med Smålands Taberg) i Nordmark, Filipstads bergslag, började bearbetas 1702 och var i drift till 1962. Med ett djup av 500 meter är gruvorna de djupaste i Värmland.
 Denna bok skildrar ingående gruvfältets långa historia genom åren, kompletterat med över 200 stycken bilder. Ett stort antal olika kapitel finns i boken, bland annat om själva brytningen, berguppfordringen, länshållning, lastning och utfrakt. Dessutom finns kapitel om malmtransporterna och gruvolyckor. I slutet av boken finns också ett flertal gruvkartor över olika nivåer, samt ordförklaringar som på ett enkelt sätt förklarar fackuttryck. Det finns även ett kapitel om gamla affärer och övriga företag i Nordmark.
 Många dramatiska händelser skedde vid Taberg genom åren, exempelvis flera stora gruvras. Unik var också den 90 meter höga ringmuren i Oscars schakt, vilken troligen är Sveriges högsta slaggstenskonstruktion. Ett annat rekord var den 330 meter långa stigorten i Värmlandsschaktet, som drevs upp till dagen utan genomslag under åren 1961–62. Vid gruvorna bröts också den speciella s.k. Dyviksmalmen, vars motsvarighet endast fanns vid ett fåtal andra gruvor i Sverige. Denna malm gick till stor del på export.
 Boken är skriven av Jan Kruse (f. 1970). Han har tidigare gett ut böckerna ”Historien om Långbans gruvor” (2010), ”Historien om gruvorna vid Persbergs Odalfält” (2012), ”Historien om Nordmarksbergs gruvor” (2015) och ”Minnen från Värmlandsbergsgruvan” (redaktör, 2016).

TABERGS järngruvor (ej att förväxla med Smålands Taberg) i Nordmark, Filipstads bergslag, började bearbetas 1702 och var i drift till 1962. Med ett djup av 500 meter är gruvorna de djupaste i Värmland.
 Denna bok skildrar ingående gruvfältets långa historia genom åren, kompletterat med över 200 stycken bilder. Ett stort antal olika kapitel finns i boken, bland annat om själva brytningen, berguppfordringen, länshållning, lastning och utfrakt. Dessutom finns kapitel om malmtransporterna och gruvolyckor. I slutet av boken finns också ett flertal gruvkartor över olika nivåer, samt ordförklaringar som på ett enkelt sätt förklarar fackuttryck. Det finns även ett kapitel om gamla affärer och övriga företag i Nordmark.
 Många dramatiska händelser skedde vid Taberg genom åren, exempelvis flera stora gruvras. Unik var också den 90 meter höga ringmuren i Oscars schakt, vilken troligen är Sveriges högsta slaggstenskonstruktion. Ett annat rekord var den 330 meter långa stigorten i Värmlandsschaktet, som drevs upp till dagen utan genomslag under åren 1961–62. Vid gruvorna bröts också den speciella s.k. Dyviksmalmen, vars motsvarighet endast fanns vid ett fåtal andra gruvor i Sverige. Denna malm gick till stor del på export.
 Boken är skriven av Jan Kruse (f. 1970). Han har tidigare gett ut böckerna ”Historien om Långbans gruvor” (2010), ”Historien om gruvorna vid Persbergs Odalfält” (2012), ”Historien om Nordmarksbergs gruvor” (2015) och ”Minnen från Värmlandsbergsgruvan” (redaktör, 2016).

TABERGS järngruvor (ej att förväxla med Smålands Taberg) i Nordmark, Filipstads bergslag, började bearbetas 1702 och var i drift till 1962. Med ett djup av 500 meter är gruvorna de djupaste i Värmland.
 Denna bok skildrar ingående gruvfältets långa historia genom åren, kompletterat med över 200 stycken bilder. Ett stort antal olika kapitel finns i boken, bland annat om själva brytningen, berguppfordringen, länshållning, lastning och utfrakt. Dessutom finns kapitel om malmtransporterna och gruvolyckor. I slutet av boken finns också ett flertal gruvkartor över olika nivåer, samt ordförklaringar som på ett enkelt sätt förklarar fackuttryck. Det finns även ett kapitel om gamla affärer och övriga företag i Nordmark.
 Många dramatiska händelser skedde vid Taberg genom åren, exempelvis flera stora gruvras. Unik var också den 90 meter höga ringmuren i Oscars schakt, vilken troligen är Sveriges högsta slaggstenskonstruktion. Ett annat rekord var den 330 meter långa stigorten i Värmlandsschaktet, som drevs upp till dagen utan genomslag under åren 1961–62. Vid gruvorna bröts också den speciella s.k. Dyviksmalmen, vars motsvarighet endast fanns vid ett fåtal andra gruvor i Sverige. Denna malm gick till stor del på export.
 Boken är skriven av Jan Kruse (f. 1970). Han har tidigare gett ut böckerna ”Historien om Långbans gruvor” (2010), ”Historien om gruvorna vid Persbergs Odalfält” (2012), ”Historien om Nordmarksbergs gruvor” (2015) och ”Minnen från Värmlandsbergsgruvan” (redaktör, 2016).