För vem talar jag framtidens språk

Så närmar sig ljusets krön Också det ska vi passera Det som

också är mörkrets Som vore döden och livet syskon Eller älskande,

hand i hand På berget innanför murarna fanns blodnäva, i sin purpur,

gul sedum, brudbrödens vippor Flockar av tulkört Mellan blommande

vildrosor, överblommat slån Höga lönnar, som väntade de på stormen

Hetta Ska vi klara detta? Provsvar Diagnoser Den blinda strävan

att övervinna allt detta Då också livet? Ja Som vore vi själva änglar

Göran Sonnevis nya diktsamling är tillkommen under pandemins tid. Denna nya osäkerhet vävs in bland de motiv som fortsätter flöda genom hans poesi i ett oavbrutet prövande, ifrågasättande, förnimmande. Musiken, politiken, kärleken, och det egna åldrandet. Tidens och språkets ständiga förvandling, hoten mot demokratin. De uppmärksamma iakttagelserna av fåglar, fjärilar, växter. Samtalen med vännerna, levande och döda.