Folkskollärarens bekännelse

Varför var det så tyst i släkten om Eva Brita Järnefors morfar, mannen som både var folkskollärare och byns bönpräst? Dödssjuk och övergiven bryter hennes far ett tystnadslöfte och över hans läppar kommer en osammanhängande berättelse om sexuella övergrepp. Eva Brita Järnefors börjar söka efter sanningen, både som barnbarn och som journalist. När hon efter idogt letande hittar dokument från rättsprocessen har de precis blivit fria från sekretess, 70 år efter att handlingarna begåtts.I Folkskollärarens bekännelsehar författaren tagit väl vara på detta historiskt värdefulla material. Här berättar hon inte bara en stark, sorglig och spännande familjehistoria; läsaren får också en idéhistorisk skildring av ett ämne som tidigare dokumenterats i ringa omfattning. Hur såg juridik och rättspsykiatri på sexualbrott under 1930-talet? Med skarp blick för detaljer beskriver Eva Brita Järnefors samhällets försök att utreda, förstå och hantera dessa brott. Och dessutom: Vad gör en familjehemlighet med de släktingar som tvingas leva med den?

 

Boken är illustrerad.

Eva Brita Järnefors är journalist och författare. Hon skriver om politik och psykologi och var chefredaktör för Psykologtidningen 1993 2013.

___

"I sin bok gör Eva Britta Järnefors en omfattande idéhistorisk skildring av hur juridiken och rättspsykiatrin såg ut på sexuella ofredanden på 1930-talet, och trots att det ligger nästan ett sekel mellan då och nu menar Eva Britta Järnefors att skillnaderna inte är så stora." (...) Boken är "inte bara en uppgörelse med den egna familjehistorien, utan en i många avseenden viktig redogörelse för bygdens förflutna. Inte minst är det en allmängiltig skildring av hur familjehemligheter, skam och tystnad lämnar spår i generationer." -Esther Arndtzén, Västerbottens-Kuriren 29 mars 2023

"Han var läraren. Det var en viktig och upphöjd position i byn och ingen du ifrågasatte öppet. Dessutom var han duktig på mycket och en uppskattad person. Barnen vågade inte berätta för sina föräldrar." författaren i en intervju med Elin Axelsson för Folkbladet