På väg till ett litteraturevenemang blir författaren M. strandsatt i en främmande stad. Inga tåg går därifrån, hon har förlorat sin telefon och ingen vet var hon befinner sig.

En tid dessförinnan har hon flytt sitt hemland, som invaderat en grannstat. I staden B. lever hon som i limbo, fylld av skam och förtvivlan inför kriget, avskuren från sitt hem och sitt språk, utan förmåga att tänka, leva eller skriva. Nu fylls hon av en rusig frihetskänsla. På denna okända plats kan hon vara vem hon vill och göra vad som helst. När hon stöter på ett resande cirkussällskap uppstår underbara flyktmöjligheter. Men minnena vill inte släppa henne fri. Bilder av barndomen fångar in henne gång på gång, böcker hon läst, filmer, tarotkort - de sista skimrande banden till en värld som håller på att försvinna.

Flyktpunkten rör sig omväxlande suggestivt och uppsluppet mellan dröm och verklighet, hotfull samtid och förlorat förflutet, litteratur och liv.  

Maria Stepanova, född 1972 i Moskva, lever i exil i Berlin. Den självbiografiska, dokumentära romanen Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Hennes senaste bok på Nirstedt/litteratur är diktsamlingen Vinterrit 20/21 från våren 2024. I Flyktpunkten hänger hon sig för första gången helt åt fiktionen.

"Utan möda utforskar hennes nya roman - översatt till lika saklig som poetisk prosa av Nils Håkanson - luckorna i tillvaron [. . .] Med bara en lätt överdrift: hos Stepanova räddar fiktionen liv." Aris Fioretos, DN.

"Den är väldigt mörk och hård och kall, och samtidigt är den barnslig på ett helt ljuvligt sätt [. . .] Rösten är igenkännlig, stilen är lite förnyad [. . .] Det akut samtida essäistiska slingrar sig runt en evig folksageton, infernalisk i sin oskuld. Översättningen av Nils Håkanson lika dubbelbottnad och vig [. . .] det här är en försåtsminerad berättelse om att laga det som gått itu, melankolisk, roande, rasande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna.

"Det här är en hejdlöst skriven roman, full av infall och tvära vändningar. Den är vidlyftig, expansiv, originell - ibland helt förryckt [. . .] Det är befriande och inspirerande att läsa denna handbok i oförutsägbarhetens konst." Björn Kohlström, Bernur.

"Visserligen får vi här bara följa den alltmer språklösa huvudpersonens tankar, men de vandrar med sådan stilistisk vighet - och i så oväntade riktningar - att de i sig själva utgör ett bevis för att litteraturen fortsätter leva i henne. Liksom i romantexten, där minnen och associationer, fixerade detaljer och hisnande historiska perspektiv, skapar ett djup som får tankebanorna att löpa samman i en flyktpunkt - som järnvägsräls vid horisonten." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan.

På väg till ett litteraturevenemang blir författaren M. strandsatt i en främmande stad. Inga tåg går därifrån, hon har förlorat sin telefon och ingen vet var hon befinner sig.

En tid dessförinnan har hon flytt sitt hemland, som invaderat en grannstat. I staden B. lever hon som i limbo, fylld av skam och förtvivlan inför kriget, avskuren från sitt hem och sitt språk, utan förmåga att tänka, leva eller skriva. Nu fylls hon av en rusig frihetskänsla. På denna okända plats kan hon vara vem hon vill och göra vad som helst. När hon stöter på ett resande cirkussällskap uppstår underbara flyktmöjligheter. Men minnena vill inte släppa henne fri. Bilder av barndomen fångar in henne gång på gång, böcker hon läst, filmer, tarotkort - de sista skimrande banden till en värld som håller på att försvinna.

Flyktpunkten rör sig omväxlande suggestivt och uppsluppet mellan dröm och verklighet, hotfull samtid och förlorat förflutet, litteratur och liv.  

Maria Stepanova, född 1972 i Moskva, lever i exil i Berlin. Den självbiografiska, dokumentära romanen Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Hennes senaste bok på Nirstedt/litteratur är diktsamlingen Vinterrit 20/21 från våren 2024. I Flyktpunkten hänger hon sig för första gången helt åt fiktionen.

"Utan möda utforskar hennes nya roman - översatt till lika saklig som poetisk prosa av Nils Håkanson - luckorna i tillvaron [. . .] Med bara en lätt överdrift: hos Stepanova räddar fiktionen liv." Aris Fioretos, DN.

"Den är väldigt mörk och hård och kall, och samtidigt är den barnslig på ett helt ljuvligt sätt [. . .] Rösten är igenkännlig, stilen är lite förnyad [. . .] Det akut samtida essäistiska slingrar sig runt en evig folksageton, infernalisk i sin oskuld. Översättningen av Nils Håkanson lika dubbelbottnad och vig [. . .] det här är en försåtsminerad berättelse om att laga det som gått itu, melankolisk, roande, rasande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna.

"Det här är en hejdlöst skriven roman, full av infall och tvära vändningar. Den är vidlyftig, expansiv, originell - ibland helt förryckt [. . .] Det är befriande och inspirerande att läsa denna handbok i oförutsägbarhetens konst." Björn Kohlström, Bernur.

"Visserligen får vi här bara följa den alltmer språklösa huvudpersonens tankar, men de vandrar med sådan stilistisk vighet - och i så oväntade riktningar - att de i sig själva utgör ett bevis för att litteraturen fortsätter leva i henne. Liksom i romantexten, där minnen och associationer, fixerade detaljer och hisnande historiska perspektiv, skapar ett djup som får tankebanorna att löpa samman i en flyktpunkt - som järnvägsräls vid horisonten." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan.

På väg till ett litteraturevenemang blir författaren M. strandsatt i en främmande stad. Inga tåg går därifrån, hon har förlorat sin telefon och ingen vet var hon befinner sig.

En tid dessförinnan har hon flytt sitt hemland, som invaderat en grannstat. I staden B. lever hon som i limbo, fylld av skam och förtvivlan inför kriget, avskuren från sitt hem och sitt språk, utan förmåga att tänka, leva eller skriva. Nu fylls hon av en rusig frihetskänsla. På denna okända plats kan hon vara vem hon vill och göra vad som helst. När hon stöter på ett resande cirkussällskap uppstår underbara flyktmöjligheter. Men minnena vill inte släppa henne fri. Bilder av barndomen fångar in henne gång på gång, böcker hon läst, filmer, tarotkort - de sista skimrande banden till en värld som håller på att försvinna.

Flyktpunkten rör sig omväxlande suggestivt och uppsluppet mellan dröm och verklighet, hotfull samtid och förlorat förflutet, litteratur och liv.  

Maria Stepanova, född 1972 i Moskva, lever i exil i Berlin. Den självbiografiska, dokumentära romanen Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Hennes senaste bok på Nirstedt/litteratur är diktsamlingen Vinterrit 20/21 från våren 2024. I Flyktpunkten hänger hon sig för första gången helt åt fiktionen.

"Utan möda utforskar hennes nya roman - översatt till lika saklig som poetisk prosa av Nils Håkanson - luckorna i tillvaron [. . .] Med bara en lätt överdrift: hos Stepanova räddar fiktionen liv." Aris Fioretos, DN.

"Den är väldigt mörk och hård och kall, och samtidigt är den barnslig på ett helt ljuvligt sätt [. . .] Rösten är igenkännlig, stilen är lite förnyad [. . .] Det akut samtida essäistiska slingrar sig runt en evig folksageton, infernalisk i sin oskuld. Översättningen av Nils Håkanson lika dubbelbottnad och vig [. . .] det här är en försåtsminerad berättelse om att laga det som gått itu, melankolisk, roande, rasande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna.

"Det här är en hejdlöst skriven roman, full av infall och tvära vändningar. Den är vidlyftig, expansiv, originell - ibland helt förryckt [. . .] Det är befriande och inspirerande att läsa denna handbok i oförutsägbarhetens konst." Björn Kohlström, Bernur.

"Visserligen får vi här bara följa den alltmer språklösa huvudpersonens tankar, men de vandrar med sådan stilistisk vighet - och i så oväntade riktningar - att de i sig själva utgör ett bevis för att litteraturen fortsätter leva i henne. Liksom i romantexten, där minnen och associationer, fixerade detaljer och hisnande historiska perspektiv, skapar ett djup som får tankebanorna att löpa samman i en flyktpunkt - som järnvägsräls vid horisonten." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan.