Den digitala tidsåldern har nått hemmen och många föräldrar oroar sig över hur den kommer att påverka deras barn och familjer. Persondatorn har blivit ett stycke vardaglig hemelektronik, en lekplats fylld med information och spel, samtidigt som Internet leder till nya umgängesformer och läroprocesser. Barnen är till skillnad från föräldrarna orädda och rör sig på ett självklart sätt i denna nya verklighet. Seymour Papert visar i denna bok hur barnens nya oberoende när de upptäcker världen har genomgripande konsekvenser. »Jag har känt Seymour i över trettio år. Mer än något annat har han lärt mig att tänka. När jag först läste Familjen och nätet kunde jag höra Seymors röst och känna igen hans formuleringar. Sedan förstod jag att detta inte var en så personlig upplevelse som jag först trodde. Andra kommer att höra samma röst, vibrerande av intelligens, erfarenhet och passion. De kommer omedelbart att förstå att dessa tankar inte tillhör någon som köpte sin första PC för tio år sedan, utan att de kommer från en människa som är djupt engagerad och involverad i de frågor som tas upp här. Det har Seymour varit ända sedan sin barndoms dagar i Sydafrika till sina studieår i England, från arbetet med mentorn Jean Piaget till partnern Marvin Minsky och till det senaste decenniet vid MIT Media Lab. Seymour är det frigjorda barnet.» /Ur Nicholas Negropontes förord

Den digitala tidsåldern har nått hemmen och många föräldrar oroar sig över hur den kommer att påverka deras barn och familjer. Persondatorn har blivit ett stycke vardaglig hemelektronik, en lekplats fylld med information och spel, samtidigt som Internet leder till nya umgängesformer och läroprocesser. Barnen är till skillnad från föräldrarna orädda och rör sig på ett självklart sätt i denna nya verklighet. Seymour Papert visar i denna bok hur barnens nya oberoende när de upptäcker världen har genomgripande konsekvenser. »Jag har känt Seymour i över trettio år. Mer än något annat har han lärt mig att tänka. När jag först läste Familjen och nätet kunde jag höra Seymors röst och känna igen hans formuleringar. Sedan förstod jag att detta inte var en så personlig upplevelse som jag först trodde. Andra kommer att höra samma röst, vibrerande av intelligens, erfarenhet och passion. De kommer omedelbart att förstå att dessa tankar inte tillhör någon som köpte sin första PC för tio år sedan, utan att de kommer från en människa som är djupt engagerad och involverad i de frågor som tas upp här. Det har Seymour varit ända sedan sin barndoms dagar i Sydafrika till sina studieår i England, från arbetet med mentorn Jean Piaget till partnern Marvin Minsky och till det senaste decenniet vid MIT Media Lab. Seymour är det frigjorda barnet.» /Ur Nicholas Negropontes förord

Den digitala tidsåldern har nått hemmen och många föräldrar oroar sig över hur den kommer att påverka deras barn och familjer. Persondatorn har blivit ett stycke vardaglig hemelektronik, en lekplats fylld med information och spel, samtidigt som Internet leder till nya umgängesformer och läroprocesser. Barnen är till skillnad från föräldrarna orädda och rör sig på ett självklart sätt i denna nya verklighet. Seymour Papert visar i denna bok hur barnens nya oberoende när de upptäcker världen har genomgripande konsekvenser. »Jag har känt Seymour i över trettio år. Mer än något annat har han lärt mig att tänka. När jag först läste Familjen och nätet kunde jag höra Seymors röst och känna igen hans formuleringar. Sedan förstod jag att detta inte var en så personlig upplevelse som jag först trodde. Andra kommer att höra samma röst, vibrerande av intelligens, erfarenhet och passion. De kommer omedelbart att förstå att dessa tankar inte tillhör någon som köpte sin första PC för tio år sedan, utan att de kommer från en människa som är djupt engagerad och involverad i de frågor som tas upp här. Det har Seymour varit ända sedan sin barndoms dagar i Sydafrika till sina studieår i England, från arbetet med mentorn Jean Piaget till partnern Marvin Minsky och till det senaste decenniet vid MIT Media Lab. Seymour är det frigjorda barnet.» /Ur Nicholas Negropontes förord