Knut Lilljebjör, Erik Gustaf Geijers svärfader, berättar i sina minnen om ett besök vid Nysäters marknad. Som vanligt hade gillbergabor och glavabor m.fl. anordnat ett präktigt slagsmål, och bondjäntor och pigor fick ta hand om sina blodiga kvaljerer. Lilljebjörn lade märke till en vid pass 70-årig bomde, som höll sig ett stycke vid sidan om en grupp bärsärkar. Gubben hoppade upp och ned och slet i sitt långa hår. Tillfrågad om orsaken till den häftiga sinnesrörelsen svarade han: " I slika lekar har jag förr kunnat vara med, men nu duger jag till intet!" På den tiden ansågs det som en skam att komma hem frånmarknad utan blåmärken.

Berättelsen är ett prov på de livliga episoder ur forna tiders marknadsliv som skildras i boken.

Västvärmlänningarnas gränshandel som myndigheterna sökte stävja genom inrättandet av marknader, får ett särskilt kapitel. En tredjedel av bokens utrymme ägnas åt folklivet på marknaderna, sådant det skildras i folkminnesarkivs uppteckningar. De oundvikliga slagsmålen ägnas ett eget kapitel. Även hästskojare och s.k. klockjudar bestås särskilda avsnitt.