Eldfängd glädje

En hänförande vacker William Blake-i-urval-bok som fått titeln Eldfängd glädje. Boken presenterar och ger smakprov på Blakes väldiga livsverk. Lyxig volym i klotband (=tygrygg), sydda ark, lödiga färgillustrationer. För urval, översättning och kommentarer står Jonas Ellerström. Englands grandiose bilddiktare William Blake (1757-1827) – numera vederbörligt hyllad och högaktad, rankad i första ledet i både den engelska litteraturhistorien vid sidan av t ex Shakespeare och i den engelska konsthistorien vid sidan av t ex Turner – fick inte höra många ord av beröm under sin levnad. Han dog utfattig. Hans efterlämnade arbeten dumpades för småpengar, de handgjorda tryckplåtarna såldes som kopparskrot. Dödsboets behållning räckte inte ens till gravsten. Trots att hans produktion var omfattande och genialiteten i hans verk måste ha strålat lång väg stod hans samtid i stort sett iskall till allt han presterade under nästan ett halvt sekel av idogt arbete. Hans enda separatutställning fick njugga recensioner. Elaka tungor påstod att han var "perfectly mad". Endast några få mecenater hade blick för hans originalitet och gjorde små stödköp för att hjälpa honom och hustrun Catherine att få mat på bordet. Till formen är Blakes verk unikt: ordkonst och bildkonst samverkar i en fulländad harmonisk helhet med hjälp av en grafisk metod som han själv uppfann, en kombination av relieftryck och färgläggning för hand. Också till innehållet är det unikt: Vad Blake återgav var sina egna syner, en värld befolkad av andeväsen, ett London som också var Jerusalem. Vidden av hans frihetsvision är enorm, det handlar om ett uppbrott från det maskinella tänkandet och en revolt mot all jordisk makt. Blake vill se en total jämlikhet mellan könen, och han vill spränga portarna till de fem sinnenas fängelse. Med tiden har böckerna som Blake författade och tryckte för hand, som var nästan värdelösa medan han levde, blivit dyrbara skatter. De få exemplar som finns bevarade förvaras på museer och i miljardärers privatsamlingar. Alla exemplar är olika eftersom Blake färglade dem för hand, exemplar för exemplar. Huvudtemat i Blakes diktning är uppmaningen till revolt mot det mekaniska och själsligt döda vardagstillståndet. Människan är i sin rutinmässighet instängd i de fem sinnenas fängelse. Varseblivningen och förnuftet utgör hinder för riktig kontakt med tillvaron. "If the doors of perception were cleansed every thing would appear to man as it is, infinite. For man has closed himself up, till he sees all things thro' narrow chinks of his cavern." ? är ett Blakecitat man ofta stöter på. Därfrån tog Aldous Huxley titeln till sin bok The Doors of Perception som handlade om hans experiment med hallucinogena droger, och därifrån tog Jim Morrison namnet på sin rockgrupp The Doors. Det finns f ö många rockförbindelser till Blake. Bob Dylans låt Every Grain of Sand är förutom en bibelallusion en omarbetning och utvidgning av rader hos Blake. Blake upplevde i mystikens tillstånd en enhet i allt, i tillvaron och i allt levande. Kropp och själ är ett, allt liv är i slutändan ett och detsamma. "Every thing that lives is holy." En trätobroder och evig fiende är Newton, som Blake sätter som representant för de materialistiska synsätten, den dödande rationalismen och fantasilösheten, som så effektivt breder ut sig, och vars naturliga konsekvenser är orättvisor, våld, krig. Blake såg ett stort hot i det kvantitativa tänkandet, världen är ingen maskin, "det kalla förnuftet" kan inte förklara världen.