"Jag har sökt kunskapen i oceanernas yttersta djup; i öde länder där sanddynerna, med ett torrt och knastrande ljud, böljar i gula vågor; i bårhusens förruttnelse och bland katakombernas begravda vämjeligheter; på Dhaulagiris jungfruliga snövidder och i de fasansfulla skogslabyrinter där människan aldrig har satt sin fot; i de döda vulkanernas innanmäten; i länder där sjöar och floder är täckta av flodhästryggar eller emaljerade av krokodilernas pansarfjäll; vid världens yttersta gränser, där ohyggliga glaciärer flyter fram över bläckfärgade hav; i de sällsamma trakter där inget liv finns, där bergen flisas sönder av de urtida jordbävningarnas dödskamp och där blicken endast möter en värld av förfallna och söndervittrade ruiner, såsom på månen – uttorkade hav och tomma flodfåror, urgröpta av malströmmar som slutade virvla långt innan den första människan föddes". (Ur "Den odödlige".) ”Jag är medveten om att de bara är bagateller”, skrev Lafcadio Hearn (1850-1904) i ett brev till en god vän, och syftade på de säregna, ofta mycket korta, texter som han till och från publicerade i "Daily Item", den tidning som först anställde honom i New Orleans, där han skulle tillbringa tio år, från 1877 till 1887. ”Men jag tror”, fortsätter han, ”att föreställningen om det fantastiska är konstnärlig. Dessa små noveller eller skisser är mina intryck av New Orleansʼ sällsamma liv. De är drömmar om en tropisk stad. En röd tråd löper genom samtliga – tanken på Kärleken och Döden.” Själv kallade han dessa stycken för ”Fantastics”. I "Drömmar om den älskade döda" återfinns en betydande del av de noveller som Hearn skrev för "Daily Item", samt sex noveller ursprungligen publicerade i tidningen "Times-Democrat". Inga av dessa texter har tidigare översatts till svenska. Allt som allt 36 stycken mer eller mindre korta, prosapoetiska betraktelser om livet, döden, kärleken, drömmen och det kusliga och övernaturliga. Utgåvan är rikligt illustrerad av Jonas Wessel, och för det initierade efterordet om Lafcadio Hearn står Torbjörn Elensky.

"Jag har sökt kunskapen i oceanernas yttersta djup; i öde länder där sanddynerna, med ett torrt och knastrande ljud, böljar i gula vågor; i bårhusens förruttnelse och bland katakombernas begravda vämjeligheter; på Dhaulagiris jungfruliga snövidder och i de fasansfulla skogslabyrinter där människan aldrig har satt sin fot; i de döda vulkanernas innanmäten; i länder där sjöar och floder är täckta av flodhästryggar eller emaljerade av krokodilernas pansarfjäll; vid världens yttersta gränser, där ohyggliga glaciärer flyter fram över bläckfärgade hav; i de sällsamma trakter där inget liv finns, där bergen flisas sönder av de urtida jordbävningarnas dödskamp och där blicken endast möter en värld av förfallna och söndervittrade ruiner, såsom på månen – uttorkade hav och tomma flodfåror, urgröpta av malströmmar som slutade virvla långt innan den första människan föddes". (Ur "Den odödlige".) ”Jag är medveten om att de bara är bagateller”, skrev Lafcadio Hearn (1850-1904) i ett brev till en god vän, och syftade på de säregna, ofta mycket korta, texter som han till och från publicerade i "Daily Item", den tidning som först anställde honom i New Orleans, där han skulle tillbringa tio år, från 1877 till 1887. ”Men jag tror”, fortsätter han, ”att föreställningen om det fantastiska är konstnärlig. Dessa små noveller eller skisser är mina intryck av New Orleansʼ sällsamma liv. De är drömmar om en tropisk stad. En röd tråd löper genom samtliga – tanken på Kärleken och Döden.” Själv kallade han dessa stycken för ”Fantastics”. I "Drömmar om den älskade döda" återfinns en betydande del av de noveller som Hearn skrev för "Daily Item", samt sex noveller ursprungligen publicerade i tidningen "Times-Democrat". Inga av dessa texter har tidigare översatts till svenska. Allt som allt 36 stycken mer eller mindre korta, prosapoetiska betraktelser om livet, döden, kärleken, drömmen och det kusliga och övernaturliga. Utgåvan är rikligt illustrerad av Jonas Wessel, och för det initierade efterordet om Lafcadio Hearn står Torbjörn Elensky.

"Jag har sökt kunskapen i oceanernas yttersta djup; i öde länder där sanddynerna, med ett torrt och knastrande ljud, böljar i gula vågor; i bårhusens förruttnelse och bland katakombernas begravda vämjeligheter; på Dhaulagiris jungfruliga snövidder och i de fasansfulla skogslabyrinter där människan aldrig har satt sin fot; i de döda vulkanernas innanmäten; i länder där sjöar och floder är täckta av flodhästryggar eller emaljerade av krokodilernas pansarfjäll; vid världens yttersta gränser, där ohyggliga glaciärer flyter fram över bläckfärgade hav; i de sällsamma trakter där inget liv finns, där bergen flisas sönder av de urtida jordbävningarnas dödskamp och där blicken endast möter en värld av förfallna och söndervittrade ruiner, såsom på månen – uttorkade hav och tomma flodfåror, urgröpta av malströmmar som slutade virvla långt innan den första människan föddes". (Ur "Den odödlige".) ”Jag är medveten om att de bara är bagateller”, skrev Lafcadio Hearn (1850-1904) i ett brev till en god vän, och syftade på de säregna, ofta mycket korta, texter som han till och från publicerade i "Daily Item", den tidning som först anställde honom i New Orleans, där han skulle tillbringa tio år, från 1877 till 1887. ”Men jag tror”, fortsätter han, ”att föreställningen om det fantastiska är konstnärlig. Dessa små noveller eller skisser är mina intryck av New Orleansʼ sällsamma liv. De är drömmar om en tropisk stad. En röd tråd löper genom samtliga – tanken på Kärleken och Döden.” Själv kallade han dessa stycken för ”Fantastics”. I "Drömmar om den älskade döda" återfinns en betydande del av de noveller som Hearn skrev för "Daily Item", samt sex noveller ursprungligen publicerade i tidningen "Times-Democrat". Inga av dessa texter har tidigare översatts till svenska. Allt som allt 36 stycken mer eller mindre korta, prosapoetiska betraktelser om livet, döden, kärleken, drömmen och det kusliga och övernaturliga. Utgåvan är rikligt illustrerad av Jonas Wessel, och för det initierade efterordet om Lafcadio Hearn står Torbjörn Elensky.