Doften av hö

Avslutningen på Giorgio Bassanis stora Ferrara-svit

I Doften av hö återvänder Giorgio Bassani till Ferrara och den värld av människor, gator och minnen som löper genom hela hans författarskap. En ung judisk man följer efter en kvinna han förälskat sig i, ett märkligt försvinnande väcker frågor, och vardagliga platser och ögonblick – ett sjaskigt hotell, en begravningsplats, doften av nyslaget hö – öppnar sig mot ett förflutet som aldrig riktigt vill försvinna.

Över berättelserna faller skuggan av Italiens raslagar 1938 och deportationerna under kriget. Men Bassani skriver lika mycket om obesvarad kärlek, ensamhet och minne: om människor som försöker leva sina privata liv medan historien omkring dem obönhörligt förändras.

Doften av hö [L odore del fieno, 1972] är den sjätte och avslutande delen i Ferrara-sviten. I bokens sista text vänder Bassani dessutom blicken mot sitt eget skrivande och mot frågan som ligger under hela sviten: hur det förflutna kan återvinnas genom minnet och litteraturen. Därmed blir Doften av hö både en samling berättelser och ett lågmält efterord till den värld Bassani byggt upp under mer än tjugo år.

I översättning av Ingrid Börge.

GIORGIO BASSANI [1916–2000] var en italiensk författare och poet, uppvuxen i Ferraras judiska borgerskap. Ferrara blev centrum för nästan hela hans författarskap, där privata minnen ständigt korsas av fascismens och krigets historia. Hans mest kända verk är Den förlorade trädgården [1962], och de sex böckerna i Ferrara-sviten räknas som hans stora litterära livsverk.